Consuelo López-Zuriaga. Intervju med Nadalprisets finalist

Consuelo Lopez-Zuriaga var finalist i det senaste Nadal-priset med romanen Kanske på hösten, som han publicerade i slutet av april. I denna intervju Han berättar om henne och hennes senaste ankomst till förlagsvärlden. Jag uppskattar verkligen din vänlighet och tid.

Consuelo López-Zuriaga. Intervju

• ACTUALIDAD LITERATURA: Kanske på hösten Det är din första roman och har varit finalist för det sista Nadalpriset. Vad berättar du om det och var kom idén ifrån?

CONSUELO LOPEZ-ZURIAGA: Kanske på hösten prata om sårbarhet i den uppenbara normaliteten i våra liv. Hur vardagen kan förändras på ett ögonblick när man kommer i kontakt med dödligheten. Historien försöker fånga det ögonblick då det normala upphör att existera. 

När det gäller handlingen berättar det hur livet på Claudia figueroa, en lysande advokat dedikerad till försvaret av mänskliga rättigheter, tar en radikal vändning när Mauricio, din partner, har du diagnosen a avancerad cancer. Från det ögonblicket måste huvudpersonen fatta viktiga beslut som kommer att påverka vad som hittills varit hennes liv och hennes ambitioner. Utan en karta eller kompass för att möta sjukdomens ödeläggelse och dödens missförstånd, kommer hon att börja en väg där hon kommer att diskutera mellan rädslan för förlusten av mannen hon älskar, pausen med hennes tidigare liv och insikten att hon kommer aldrig att det kommer att bli detsamma igen.

Ytterst, Kanske på hösten berättar en Transformationsprocess vars slutdestination är att övervinna rädslan för att upphöra att vara vad vi alltid har varit.

Idén om romanen har en biografiskt och annat litterärt ursprung. När det gäller det första kommer det från min egen erfarenhet av cancer och den inverkan som min partners diagnos hade på våra liv. När det gäller den andra tomten i denna roman och dess berättande röst härstammar från orden av Joan Didionnär en Året för magiskt tänkande, sade han: «Du sätter dig ner för middag och livet som du brukade veta är över ». Att läsa Didion gav mig tonen i romanen. Hon är en författare med en formidabel förmåga att berätta fakta oerhört dramatisk av deras liv med nästan kirurgisk precision, borta från offret och all sentimentalitet. Jag ville placera Claudias berättande röst i det registret, där känslorna inte avspårar eller blir överdrivna, men den når läsaren med eftertryck.

• AL: Kommer du ihåg den första boken du läste? Och den första berättelsen du skrev?

CLZ: De första böckerna jag minns läser är av Enid Blyton. De tre vise männen kom alltid laddade med en kopia av De fem, De sju hemligheterna eller från den internatskolan - före Harry Potter men också mycket brittisk - vilket var Malory Towers. mycket tindlar, med tygrygg, från min brors samling och äventyr av Asterix och Obelix De följde mig också i många snacks av bröd med choklad.

Jag var en introverad tjej och läsare och, kanske av denna anledning, spirade skriften snart i form av ssmå berättelser och berättelser. Berättelser som han lagrade i anteckningsböcker, tillsammans med illustrationer och collage, som rester av ett liv som började ta fart.

• AL: En huvudförfattare? Du kan välja mer än en och från alla tider. 

CLZ: Det är omöjligt att reducera det till bara en, det finns många författare som har inspirerat mig och som jag har upptäckt den "stora expeditionen till sanningen" som läser. Jag gillar romanförfattare från XNUMX-talet och deras monumentala förmåga att berätta som Flaubert, Stendhal, Tolstoy, Dostoyevsky, Dickens, Galdós eller Clarín. Men jag brinner också för det frätande utseendet som amerikanerna kastar på verkligheten, Hemingway, Dospassos, Scott Fitzgerald, Cheever eller Richard Yates.

Jag kan inte heller glömma dem författare som upplever med romanen och samtidigt ifrågasätta mitt eget berättande projekt som Faulkner, Cortázar, Kafka eller Juan Rulfo. Och på senare tid har jag gjorts i vördnad för den berättande intelligensen av Lucy Berlin och hans förmåga att förvandla bitar av elendighet till klara berättelser. 

• AL: Vilken karaktär i en bok skulle du ha velat träffa och skapa? 

CLZ: Gregory samsa, huvudpersonen till MetamorfosHan verkar för mig som en extraordinär karaktär som presenterar flera lager och som återspeglar som ingen annan ensamheten och den universella smärtan, liksom föraktet för den andra, den annorlunda, den främmande. 

också emma Bovary Det är en monumental skapelse som hänvisar till härjningarna av romantisk kärlek och emotionell toxicitet och blir en obestridlig arketyp. 

• AL: Några speciella vanor eller vanor när det gäller att skriva eller läsa? 

CLZ: Jag har få ritualer. Jag föredrar att inte konditionera mig själv. Jag behöver bara sIlencio, ett kaffe och ett klart bord. För att skriva måste jag lyssna på mig själv, det är viktigt att lyssna på karaktärerna och visualisera scenerna så att historien stiger på den bärbara datorns skärm.

• AL: Och din önskade plats och tid att göra det? 

CLZ: Jag skriver tyst. Jag måste isolera mig att skriva så, eftersom jag bor i landet har jag hittat det perfekta utrymmet. Att byta gator i Madrid mot skogen har ökat min koncentrationsförmåga. När jag fastnar ringer jag också tikarna och går på en vandring i busken. Men jag tror inte att du måste vänta på "ett eget rum", ett kolonialt skrivbord eller en studie med havsutsikt. När berättelsen lever inuti dig, gå framåt med brådska, utan att stanna och oavsett var du är. Jag skriver bäst tidigt på morgonen när dagens buller ännu inte har kommit in i mitt huvud och historien rider utan avbrott.

Jag älskar läs liggande på soffan eller gör det i sängenäven om jag också läste på bussen, i tunnelbanan, på tåg och flygplan, i väntrum och var som helst, när historien fångar mig och jag slukar varje sida i boken tills jag når slutet. Bland de tusen saker som jag bär i min väska finns vanligtvis en bok.

• AL: Finns det andra genrer som du gillar? 

CLZ: Jag läste också testa, konsthistoria och jag gillar historisk roman. Utanför det rent litterära området älskar jag botanik och kokböcker. 

• AL: Vad läser du nu? Och skriva?

CLZ: På senare tid har jag läst den underbara trilogin Rachel Cusk Bakgrundsbelysning, Genomresa y Prestige. Jag har funnit extraordinärt hur Frånvaron av en plot, orsak-effekt-logik, långt ifrån att leda oss till ett tomrum, leder oss till en mosaik av fragment som upptar allt och utgör själva romanen. jag är också omläsning a Platshållarbild för Miguel Delibes, en stor författare som aldrig besviker.

När det gäller att skriva är jag i fasen av planerar min nästa roman. En berättelse om hemlighetens kraft: de som producerar inlösen och de som det är bättre att inte avslöja. 

• AL: Hur tror du publiceringsscenen är och vad bestämde dig för att försöka publicera?

CLZ: Jag har precis landat i publiceringsvärlden, så jag vågar inte göra en uttömmande analys av dess nuvarande situation. Mina första intryck är av förvirring. Jag ser en mättad marknad med ett stort utbud av manuskript, omöjligt att kanalisera genom konventionella utgivare; och å andra sidan uppfattar jag också en transformerande system, där mycket intressanta publikationsalternativ och format uppstår, och där konkurrensen med andra former av «underhållning» är hård. Kort sagt, det finns en spänning mellan kollaps och innovation.

Mitt beslut att starta mig själv för att publicera är förknippat med övertygelse att han boken är klar när läsaren når den sista sidan. Jag tror att litteraturens magi ligger i den rundresan mellan författaren och läsaren. Romanen, sade Umberto Eco redan, «det är en tolkningsmaskin ».

• AL: Är krisögonblicket svårt för dig eller kan du behålla något positivt för framtida berättelser?

CLZ: Det senaste året har varit mycket svårt och sorgligt för många människor, men kanske den positiva delen har varit det faktum att pandemin har visat den väsentliga bräckligheten i våra liv och absurditeten i existentiell arrogans. Vi är nog mer medvetna. En annan viktig aspekt är läsökning. Många har tagit upp böckerna som letar efter undvikande, tröst, lärande på sina sidor ... Kort sagt magin i litteraturen.