Foto: Mayte Uceda, Twitter-profil.
Mayte uceda Hon är asturisk. Han självpublicerade sin första roman 2013 som fick titeln Los Angeles de La Torre, vilket var framgångsrikt. sedan publicerad En kärlek till Rebeca y Alice och den oändliga apsatsen. Tidvattnets väktare Det är hans sista publicerade titel. I den här intervjun berättar han om honom och om flera andra ämnen. Jag uppskattar verkligen din hängivna tid och vänlighet.
Mayte Uceda — Intervju
- ACTUALIDAD LITERATURA: Din senast publicerade roman har titeln Tidvattnets väktare. Vad säger du oss om det och var kom idén ifrån?
MAYTE UCEDA: Idén uppstod när jag upptäckte skeppsbrott av den spanska oceanlinjen Valbanera, inträffade i Floridas vatten i 1919 och som representerar den största spanska sjökatastrofen i fredstid. Var 488 offer mellan besättning och passagerare, de flesta av dem emigranter som söker ett bättre liv på Kuba. Jag blev förvånad över hur okänd denna händelse var och bestämde mig för att jag skulle skriva en roman där skeppet hade en speciell roll. Jag ville publicera denna tragedi, visa respekt till den avlidne, ett erkännande som institutionellt sett inte existerar.
- AL: Kan du gå tillbaka till den första boken du läser? Och den första berättelsen du skrev?
MU: Jag minns att jag läste ensam en av Snoopy. Det är det första som kommer att tänka på. När min läsning förbättrades, skulle jag dyka ner i timmar i timmar Grunduppslagsverk för unga, som hade underbara titlar som: Berätta varför, berätta vem det är, berätta var det är, berätta hur det fungerar.
Det första jag skrev var låtar. Jag lärde mig spela gitarr vid tolv års ålder och jag älskade att skapa mina egna berättelser, en hobby jag hållit på i många år.
- AL: En huvudförfattare? Du kan välja mer än en och från alla tider.
MU: av Isabel AllendeJag brukar till exempel läsa allt han skriver. Jag gillar verkligen din berättelse, oavsett vad du säger till mig. Med Zafon samma sak hände mig. Å andra sidan har jag alltid en realistisk författare från XNUMX-talet till hands: Galdos, Pardo Bazan, Clarin, Flaubert, Balzac… De hjälper mig att känna till vårt omedelbara förflutna och att förstå vårt nuvarande samhälle.
- AL: Vilken karaktär i en bok skulle du ha velat träffa och skapa?
MU: Jag älskar fantasy och episk, så jag skulle gärna sitta bredvid dig ett tag. Gandalf, av Ringenes Herre, medan han röker på sin pipa. Världen som Tolkien designade fascinerar mig, och självklart hade jag velat skapa den.
- AL: Några speciella vanor eller vanor när det gäller att skriva eller läsa?
MU: Jag kan läsa var som helst mindre på stranden. Jag har alltid med mig en bok, men det slutar med att jag tittar på havet. Jag tycker att det är väldigt svårt att skriva med musik, jag kan inte låta bli att ge det min fulla uppmärksamhet. Det som inte varierar i min vardag är sällskap med min katt Mica och, under två månader, från a valp samtal Lina som följer mig överallt.
- AL: Och din önskade plats och tid att göra det?
MU: Jag är en uggla, jag älskar natten att skriva, men jag behöver sova vissa timmar för att må bra, så jag försöker vara mer som hönsen, gå upp tidigt och gå i pension på natten. jag har en vinden mysigt i mitt hus. Det är där jag låser in mig med böcker, anteckningsböcker, papper överallt och mina fyrbenta följeslagare.
- AL: Finns det andra genrer som du gillar?
MU: Alla. Och jag säger det inte som något positivt, tvärtom. Under årens lopp har jag verifierat att att ha väldigt olika smaker sprider dig i alla aspekter.
- AL: Vad läser du nu? Och skriva?
MU: Jag läser vattnets sötmaav Nathan Harris. Jag lyssnar också på audiobook den otacksamma, av Pedro Simón, båda rekommenderas starkt, även om jag föredrar Simón. Jag avslutar det som ska bli min femte romanMen jag kan inte berätta något ännu.
- AL: Hur tror du att publiceringsscenen är och vad bestämde dig för att försöka publicera?
MU: Förlagslandskapet är mer live än aldrig, enligt min åsikt. Och levande betyder inte nödvändigtvis frisk. Utgåvan har blivit populär. Förut var förlagskanaler stela och få blivande författare hade tillgång till dem. Nu med desktop publishing boom, det finns ett imponerande utbud av potentiella författare, några bra, några dåliga och många stammisar, men alla har sin chans. Senare läsarna skördar redan fältet. Kanske var det därför jag blev uppmuntrad att hoppa in i ringen: helt enkelt för att jag kunde göra det.
Jag kan inte se att den digitala boken kommer att ersätta den fysiska boken som man befarade för några år sedan. Vi gillar för mycket att röra på dem, lukta på dem och ge bort dem.
- AL: Är det ögonblick av krisen som vi upplever svårt för dig eller kommer du att kunna behålla något positivt för framtida berättelser?
MU: kriser är cykliska. Om du ser tillbaka bara hundra år och ser hur människor levde inser du hur lyckligt lottad du är som är född i denna tid. En person i början av XNUMX-talet, i vilken del av världen som helst, levde inom en dödlighet som idag skulle få oss att darra. Förväntad livslängd, spädbarnsdödlighet under de åren, krig, epidemier, svält, hur dåligt utvecklad medicin och läkemedelsindustrin var... Jag tror att vi inte har en aning. Och jag pratar inte om medeltiden, jag pratar om våra mor- och farföräldrars tid. Vi har väldigt tur, åtminstone i vår del av världen.
När pandemin kom var jag i full galopp Tidvattnets väktarenedsänkt i första världskriget, i den förödande spanska sjukan, i andra världskriget och i alla de överväldigande takterna som jag nämnde tidigare. Och de sa till oss att det enda vi behövde göra var att stanna hemma, med vår TV, våra elektroniska prylar, våra bekvämligheter... Vi trodde att väst skulle vara lyckligt i alla sina dagar, men oroliga tider väntar. Vi får se om vi är beredda att möta dem.