Intervju med Ángel García Roldán, författare och manusförfattare till El viaje de Carol

Jag inviger året intervjuer med författaren och manusförfattaren Angel García RoldánJag tackar dig för din kontakt och tid att berätta om din projekt och svara på det vanliga testet av 10 frågor. Vinnare av flera utmärkelser och undertecknat manus som erkänts som filmen Carol's resa, det ger oss också en repaso till dess bana och berätta mycket intressanta saker om den litterära scenen faktisk.

Biografiska uppgifter

Angel García Roldán (Arévalo, Ávila) har publicerat romanerna Domstolarna i Coguaya (Plaza & Janés International Novel Award), Hela tyngdens tyngd (Ateneo de Santander Award) och Till munnen på natten, förutom att ha vunnit många nationella noveller.

Han är författare till filmmanusen Resan till Carol y Mobbning, har också skrivit de i flera TV-serier och har vunnit den andra Pilar Miró Award av TV-filmmanus. Med en teknisk och humanistisk bakgrund granskar García Roldán sin senaste roman och startar en ny.

Intervju

1. Kommer du ihåg den första boken du läste? Och den första berättelsen du skrev?

Mitt minne, som säkert kommer att lura mig, dikterar att den första boken jag läste var Den svarta pilenav RL Stevenson.

Och jag tror att jag kommer ihåg det den första historien som jag skrev, för en skolauppgift var det en liten händelse, bokstavligen kopierad från boken Mompracems tigrarav Salgari. Läraren märkte naturligtvis, men i stället för att kritisera mig uppmuntrade hon mig att fortsätta skriva om saker som hände mig. Och så väcktes skrivglädjen i mig.

2. Vad var den första boken som slog dig och varför?

Carlos Vav Karl Brandi. Mina föräldrar gav det till mig när jag var tolv eftersom de märkte att jag verkligen gillade historia. Och jag blev imponerad, inte av stilen i vilken den skrevs, utan av de händelser den berättade: kejsarens liv! Jag bodde då i en stad i Avila, men när jag fördjupade mig på dess sidor, förvandlades jag till ett bländande vittnesbörd om palatsintriger, strider, pakter. Underbar.

3. Vem är din favoritförfattare? Du kan välja mer än en och från alla tider.

Ufff! John Banville, Jane Austen, Raymond Carver, Paul Auster, Virginia Woolf, Coetzee, Camus, Javier Marías, Laurence Stern, Margarite Duras, Vargas Llosa, Flaubert, Thomas Mann, Tabucchi, Kafka, Nabokov ...

4. Vilken karaktär i en bok skulle du ha velat träffa och skapa?

Träffa emma Bovary, men skapa inte karaktären.

5. Någon mani när det gäller att skriva eller läsa?

Läs, alltid i sängen, före sömn.

När det gäller att skriva, att inte ha ett fönster framför. För det enkla faktum att det skulle slå upp och distrahera mig. Jag kan lätt abstrahera mig från buller, men inte från landskapet, från gatorna, från de människor som passerar.

6. Och din önskade plats och tid att göra det?

Min studie, Nationalbiblioteket, hotell, kaféer. Lyckligtvis anpassar jag mig till nästan vilken webbplats som helst. Ögonblick? Från 8 på morgonen till 9 på natten Jag har ingen förkärlek.

7. Vilken författare eller bok har påverkat ditt arbete som författare?

Omedvetet, alla, säkert. Men förutsatt det, Banville, Stern, Auster och Llosa-tekniken.

8. Dina favoritgenrer?

Psykologisk, social, realistisk roman ...

9. Vad läser du nu? Och skriva?

För att hålla sinnet vaken Jag läser vanligtvis två romaner samtidigt; en dag den ena och den andra den andra. jag läser Bertha Islandav Javier Marías och Zapa Läderav Balzac.

10. Hur tror du att publiceringsscenen är för så många författare som finns eller vill publicera?

För en viss typ av författare det är väldigt trevligt. Jag menar författare som väljer historien de berättar (innehåll) snarare än stil (form); och om det de berättar är berättelser med filmgrammatik, där händelser inträffar i bra takt och med stereotypa karaktärer, desto bättre.

För dem som föredrar form, djup, nyanser, mycket utformade karaktärer, fraser omskrivna om och om igen och okonventionell dialog, panorama inte smickrande.

När förläggarna av Barral-typ försvann har de stora multinationella företagen förvärvat många viktiga etiketter (exempel: Alfaguara, som tillhör Penguin), och beställningarna om vilken typ av litteratur som ska publiceras kommer från utanför, från New York, London, Paris , etc., Y genom att globalisera genrer är de trivialiserade och dikterar för övrigt läsarna vad de ska läsa. Självklart det finns oberoende förlag, men mycket färre för inte så många år sedan. Och det är mycket skadligt.

Medieförfattaren har slukat verket, som är det som ska försvara sig. Därför, om du presenterar en nyhetssändning eller är känd för händelser som inte är relaterade till litteratur, kan du skriva vilken liten roman som förläggarna kommer att "köpa" åt dig. Eller att beställa, vilket är vad som händer mycket ofta. Och många köper böckerna.

Om du är ung och skandalös på något sätt har du det bättre. Om du är äldre, med de allra flesta förläggare du har lite att göra; du är inte attraktiv. Återigen slukar karaktären arbetet. Om igen, det globala undergräver det litterära.

Det finns så mycket att prata om detta ...