Fotografi av Cristina Peri Rossi: ASALE-webbplats.
Christina Peri Rossi Uruguayansk författare född den 12 november 1941 i Montevideo, är vinnaren av Cervantes Award beviljas varje år av ministeriet för utbildning, kultur och idrott och tilldelas 125.000 XNUMX euro. Frånvarande av hälsoskäl vid evenemanget som ägde rum idag i Alcalá de Henares, har varit skådespelerskan Cecilia Roth den som har ansvaret för att läsa hans tal. Av denna anledning är här en urval av utvalda dikter Att fira.
Christina Rossi
landsförvisad i vårt land under militärdiktaturen i Uruguay, bosatte sig här och har arbetat som artikulist i olika medier som t.ex The Country y El Mundo. skriva lika mycket prosa som vers med verk som Galna människors skepp, Play Station, Beskrivning av ett skeppsvrak, Europa efter regnet, Inbjudan o ord.
Valda dikter
Utlänningen
Mot hans förlossningsdop
det hemliga namn som jag kallar henne med: Babel.
Mot magen som sköt henne förvirrat
min handfat som omsluter den.
Mot hjälplösheten i deras ursprungliga ögon
min blicks dubbelseende där den reflekteras.
Mot hans högmodiga nakenhet
de heliga hyllningarna
brödoffret
av vin och kyss.
Mot envisheten i hans tystnad
ett långt långsamt tal
saltlösning psalmody
gästvänliga grotta
skyltar på sidan,
identitet.
Fullmåne
för varje kvinna
som dör i dig
majestätisk
Digna
malva
en kvinna
född i fullmåne
för ensamma nöjen
av den översättande fantasin.
Tillägnande
Litteraturen skilde oss åt: allt jag visste om dig
Jag lärde mig det i böckerna
och vad som saknades,
Jag satte ord på det.
Passionen
Vi kom ur kärlek
som en flygkrasch
vi hade tappat våra kläder
Tidningarna
Jag saknade en tand
och du begreppet tid
Var ett år så långt som ett sekel
eller ett sekel kort som en dag?
för möblerna
av huset
brutna slaktbiprodukter:
glasögon foton bladlösa böcker
Vi var de överlevande
av ett jordskred
av en vulkan
av det ryckta vattnet
Och vi skildes med den vaga känslan
att ha överlevt
Även om vi inte visste varför.
sjömanshandbok
Tog flera dagars navigering
och för att inte ha något att göra
när havet är lugnt
de vaksamma minnena
för att inte kunna sova,
att bära dig i minnet
för att inte kunna glömma formen på dina fötter
den mjuka rörelsen av huk åt styrbord
dina iodiserade drömmar
Flygande fisk
för att inte gå vilse i havets hus
Jag började göra
en sjömanshandbok,
så att alla skulle veta hur man älskar dig, i händelse av skeppsbrott,
så alla visste hur man navigerade
vid manövrar
Och för säkerhets skull
signal-
ring med o som är rött och gult
ringer dig med i:et
som har en svart cirkel som en brunn
ringer dig från den blå rektangeln på det
ber dig med efeens romb
eller trianglarna i z,
lika varmt som lövverket på din pubis.
Ring dig med i
signal-
höj din vänstra hand med eleflaggan,
höj båda armarna för att rita
-i nattens sken-
u:s lugubra sötma.
ord
läsa ordboken
Jag har hittat ett nytt ord:
Med nöje, med sarkasm uttalar jag det;
Jag känner det, jag talar det, jag döljer det, jag spårar det, jag pulserar det,
Jag säger det, jag låser det, jag älskar det, jag rör det med fingertopparna,
Jag tar vikten, blöter den, värmer den i mina händer,
Jag smeker henne, jag berättar saker för henne, jag omger henne, jag hör henne,
Jag sticker en nål i den, fyller den med skum,
sedan, som en hora,
Jag saknar henne.
Reminiscens
Jag kunde inte sluta älska henne eftersom glömskan inte existerar
och minne är modifiering, så att oavsiktligt
älskade de olika former som hon dök upp i
i successiva förvandlingar och var nostalgisk för alla platser
där vi aldrig hade varit, och jag ville ha henne i parkerna
där jag aldrig ville ha henne och höll på att dö av reminiscenser för sakerna
att vi inte längre skulle veta och var så våldsamma och oförglömliga
som de få saker vi hade vetat.
Källor: Med låg röst, Själens dikter