Arturo Barea Ogazón tillhör gruppen representanter för den spanska exilberättelsen, tillsammans med Ramón J. Sender och Max Aub. Att vara Barea också en av dess främsta supportrar. Det dominerande språket i hans arbete var spanska och engelska. Även om spanska var hans modersmål, dök många av hans publikationer först ut på engelska eftersom han gick i exil i England.
Berömd berättare skrev huvudsakligen romaner, berättelser och grävde ner sig i essäområdet. Men han gjorde stora insatser i den journalistiska och kommunikativa världen för att stödja politiska orsaker till vänsterideologi. Hans mest kända verk är från 1946 En rebells smide (Smide av en rebell), en titel som säger mycket om sig själv, eftersom det är en i grunden självbiografisk berättelse. Naturligtvis skedde dess publicering på spanska 1951 även utanför de spanska gränserna, i Argentina.
Arturo Barea: biografi
Arturo Barea föddes i Badajoz 1897. Hans mor arbetade som tvätterska och var änka mycket ung. Den unga Bara han började arbeta mycket tidigt och lärde sig olika yrken. Hans mamma, hans bröder och han flyttade till Madrid på jakt efter nya möjligheter.
Medan Barea letade efter livet hade han också turen att bli välkomnad av släktingar med större resurser som kunde ge honom en utbildning. Så Han tillbringade sin barndom på Escuelas Pías De San Fernando., en institution som han fick lämna vid 13 års ålder när familjesituationen blev komplicerad igen.
Vid 23 års ålder åkte han till Marocko och tog värvning i armén där han levde igenom katastrofen med Annual som skulle tjäna honom år senare att skriva Rutten. Strax efter gifte han sig och fick flera barn med sin fru, även om äktenskapet skulle misslyckas.
Med ankomsten av den andra republiken började Barea delta i fackliga möten i UGT och i det spanska inbördeskriget visade han sitt stöd för den republikanska sidan genom vänsterrevolutionär propaganda eftersom han då arbetade på Telefónica och från Madrid skulle han uppleva konflikten.
1938 lämnade han Madrid. I år gifte han om sig, denna gång med en österrikare, Ilse Kulcsar som skulle hjälpa honom att översätta hans verk till engelska. England var landet som välkomnade honom efter att ha lämnat Spanien och där etablerade han en kommunikativ verksamhet som skulle omfatta litteratur och radio. Han dog av en hjärtattack 1957 efter att ha fått brittiskt medborgarskap.
Några kuriosa om författaren
- Eftersom skrivmaskinen som Barea använde var engelska Jag behövde för hand markera alla accenter.
- Hans förkärlek för matlagning och för sina läckra stekta ägg var känd.. Faktum är att en berömd kock håller författarens skrivmaskin.
- Barea och hans fru Ilse var storrökare. Tillsammans arbetade de i samma rum: han skrev och hon översatte. De gjorde så mycket rök på sin arbetstid att väggarna var svarta.
- Trots att han hoppade av skolan vid 13 års ålder blev han den enastående författare vi känner och undervisade i litteraturklasser vid Pennsylvania State College i USA.
- I USA anklagades han för att vara kommunist under det kalla kriget. Han sa dock aldrig att han var kommunist. Ideologiskt har han beskrivits som en vänsterinriktad och liberal intellektuell.
- Till Arturo Barea Separationen från hennes barn tyngde alltid ner henne, som hon knappt såg.
- Trots att han dog i en hjärtattack, i sin obduktion det upptäcktes att han hade cancer i urinblåsan.
Arturo Barea: huvudverk
Smide av en rebell
Det är en trilogi och detta är hans mest kända verk. Det är en lång historia som är högt ansedd i efterkrigslitteraturen.. Den delat i smedjan (1941), Rutten (1943) y Flamman (1946). Det är ett självbiografiskt verk där Barea berättar om sina upplevelser före och efter kriget.
Den första delen utgör smidningen av Bareas personlighet, hans liv i Madrid före hans exil; en tillvaro full av strapatser, lärlingsutbildningar och yrken. Den andra delen är hans upplevelser i Rif under det spanska protektoratet i kriget i Marocko, samt kaoset som drabbades av Annual. Den tredje och sista delen fokuserar på det spanska inbördeskriget, där författaren befann sig i huvudstaden, varifrån han levde igenom konflikten, och slutligen åkte till England 1938.
Detta verk skulle inte publiceras i Spanien förrän 1978redan i demokratin. 1990 erbjöd spansk TV en miniserie baserad på denna trilogi.
Lorca, poeten och hans folk
Det är en uppsats om poeten från Granada som mördades under inbördeskriget och vars originaltitel publicerades 1944 (Lorca, poet och hans folk). 1956 skulle den komma ut på spanska. Federico García Lorca har väckt fascination för sitt arbete, men också för hans tidiga död som gjorde den spanska kulturen föräldralös. Han är en vanlig karaktär i andras litteratur, särskilt i exilförfattare som försöker sprida förnuftets ord och distansera det från hat genom stora karaktärer, som Lorca eller Unamuno. Bareas verk var ett av de första verken om Lorca, och det har haft ett avgörande inflytande på författare som Ian Gibson, en av den andalusiske poetens största forskare.
unamuno
Även essäistiskt verk publicerat 1952. Det är en biografi om den spanske tänkaren Miguel de Unamuno., en väsentlig figur i spansk kultur, litteratur och krigs- och efterkrigsuppsatser under dessa år då konflikten som slutade med Francos diktatur förfalskades. Det tog dock många år att bli översatt till Spanien.
Den brutna roten
Originaltitel: The Broken Root (1952). Detta är ett uppriktigt verk som reflekterar över exilen, krigets konsekvenser och ångern av att överge sitt eget land på ett rungande sätt.. Det är en drömhistoria om hur det kunde ha varit för Barea att återvända till Madrid efter en kort exil. Berättelsen handlar om en viss Antolín, en fiktiv karaktär, som återvänder till samma stadsdel i Madrid där Barea växte upp, Lavapiés. Den brutna illusionen och eländet går genom de gator där ingenting är vad det var. Ideologin kommer att vara mycket närvarande och skribenten kan fritt skildra falang och kommunism.