Ricardo Alía, kemi och schack som en röd tråd i berättelserna om hans romaner.
Vi har förmånen och nöjet att ha idag på vår blogg med Ricardo Alia (San Sebastián, 1971), författare av den svarta genren med fyra framgångsrika romaner till sin kredit: la Zodiac Trilogy, där han använder sin kunskap om kemi för att bygga en tomt som hakar i läsaren, och Den förgiftade bonden, där den stora huvudpersonen är schack.
Actualidad Literatura: Ricardo Alía, en författare som blandar sina passioner i sina böcker, den svarta genren, kemi och schack. Schack som den röda tråden för The Poisoned Pawn och kemin i Zodiac Trilogy, som du inte överger i The Poisoned Pawn, ger dina romaner en speciell unikhet, en unik distinkt touch. Ricardo Alías tre passioner förenade i hans böcker?
Ricardo Alia:
Ja, jag är kemist av yrke, författare efter kallelse och en passionerad schackspelare. I mina böcker försöker jag tillämpa en rekommendation från Stephen King (en av mina referensförfattare): ”skriv om vad du vet”.
AL: Den förgiftade peonen är inställd i det spanska inbördeskriget, med bombningen av Gernika som utlösaren för de händelser som inträffade senare, i slutet av diktaturen och huvudintriget i början av 2000-talet. Har det förflutna konsekvenser decennier senare? Reflektion över utvecklingen av det spanska samhället?
RL: En av de reflektioner som jag ville förmedla med Den förgiftade peonen är att det förflutna finns där, det glömmer inte, det hemsöker dig och till slut når det dig. En trogen återspegling av det spanska samhället, nu tillbaka med uppgrävningen av Franco, lagen om historiskt minne ...
AL: Du sa för några månader sedan i en intervju att "Tack vare schack stannade jag borta från ETA-miljöer." Arturo, den stora schackmästaren, huvudpersonen i The Poisoned Pawn, ser också sin framtid präglas av hans tidiga passion för schack.
Och alla karaktärer är frukten av deras upplevelser. Finns det en deterministisk touch i dina romaner? Markerade schack ditt liv som varumärket för huvudpersonen i Förgiftad bonde?
RL: Det förflutna fångar karaktärerna i Den förgiftade bonden och bestämmer deras handlingar. Detta är viktigt för läsaren att "känna" karaktärernas utveckling. Under tonåren bildade schack mig som person, det gav mig värden som jag tillämpar i livet idag. Jag är mycket skyldig konsten att 64 rutor. Jag har underbara minnen från dessa år.
AL: Den förgiftade bonden är en kriminell roman som kan läsas utan kännedom om schack, även om schack är den röda tråden i handlingen från början till slut. Jag intygar att det är så. Hur gör du det svåra enkelt med ett ämne med sådan komplexitet?
RL: Jag var noga med att inte mätta romanen med schackreferenser (jag samlar gamla schackböcker). Linjen som skiljer en roman från en schackhandbok är inte så tjock som den verkar. I köket försökte jag läsa manuskriptet om och om igen, undvika schackspelet mellan huvudpersonen och mördaren, och diagrammen som prickar texten, och jag fann med lättnad att romanen fungerade som sådan; till och med en av de första läsarna berättade för mig att han såg schack som en Macguffin ...
AL: After The Zodiac Trilogy, i San Sebastián, nya karaktärer och en ny plats för The Poisoned Peon: London är den inställning du väljer vid detta tillfälle, även om du ansluter till Guernica och den imaginära staden Monroca. Lägger det till svårigheter när du skriver, återskapar en stad och en kultur som inte är din? Vad kommer att bli av karaktärerna i Zodiac Trilogy? Hör vi från dem igen?
RL: Jag upprepar att det är viktigt att skriva om vad du vet. I slutet av 90-talet tillbringade jag en säsong i London och jag har överfört dessa erfarenheter till Den förgiftade bonden. Monroca är baserat i Monroy, min fars stad. Jag vill växa som författare och i varje roman utforskar jag nya världar och nya karaktärer. Jag tror inte att jag kommer tillbaka till Zodiac TrilogyKanske kommer han att skriva en prequel till Max Medina i sin Madrid-scen som medlem av den nationella polisen, men det kommer inte att ske i den omedelbara framtiden.
AL: Kommer den förgiftade bonden att starta en ny trilogi kring schack eller går följande projekt i olika riktningar?
RL: Tanken är att röra sig lite efter lite från brottsromanen och utforska andra litterära genrer. Jag är en eklektisk läsare och det bör återspeglas när jag skriver. Nu jobbar jag med en gangsterroman i Chicago på 90-talet.
AL: Berätta mer om dig själv: Hur är Ricardo Alía som läsare? Vilka är böckerna i ditt bibliotek som du läser igen några år? Någon författare som du brinner för, en av dem du köper sina romaner från så snart de publiceras?
RL: Jag läste bara om Gabriel García Márquez och "bibeln" Medan jag skriver av S. King; livet är väldigt kort och det finns mycket att läsa. Jag springer till en bokhandel med det senaste från Vargas Llosa, NesbØ, Lemaitre, Don Winslow, Murakami ...
AL: Varför kriminalroman?
The Poisoned Pawn: A game of schack. London styrelsen och okända människor de bitar som en mördare leker med.
RL: Jag brinner för kriminell fiction, det är genren som ger mig mest nöje när det gäller läsning och ger mig mycket frihet att skriva, men som jag sa tidigare vill jag inte duva hål själv, jag började faktiskt som en “noir” -författare nästan av en slump eftersom han i lådan behöll andra skrifter men redaktionella MAEVA letade efter en kriminell roman i norr, resten är historia ...
AL: Trots den traditionella bilden av den inåtvända författaren, låst och utan social exponering, finns det en ny generation författare som twittrar varje dag och laddar upp foton till Instagram, för vilka sociala nätverk är deras kommunikationsfönster till världen. Hur är din relation med sociala nätverk?
RL: Jag inser att jag är en "Salinger-stil" -författare, om jag kunde skulle jag publicera med en pseudonym och utan foto, men för närvarande är det omöjligt, vi måste ge synlighet till romaner och författare måste trycka på för att göra produkten känd . De sociala nätverken är grundläggande, jag rör mig i alla men inte varje dag, jag har inte tid och jag måste hantera det mellan familj, arbete, läsning och skrivning, det är prioriteringarna, jag känner fall av författare som läser mindre eftersom de finns mer i sociala medier, vad jag anser är ett allvarligt misstag.
AL: Litterär piratkopiering: En plattform för nya författare att göra sig kända eller irreparabla skador på litterär produktion?
RL: Tanken att kulturen ska vara fri är inblandad i detta land, men vad lever skaparna sedan av? Mina böcker inom en vecka efter publiceringen är redan piratkopierade. Det är en endemisk ondska som bör utrotas från basen att piratkopiering skadar författarna mycket. Innan du laddar ner en bok kan du gå till bibliotek, begagnade bokhandlar eller gratis plattformar. Jag är regelbunden på Barcelonas kommunala nätverk.
AL: Papper eller digitalt format?
RL: Papper, utan tvekan. Jag började starkt med e-boken men sanningen är att nu vet jag inte ens var jag har den. Beröringen av papperet, omslaget, vändning av sidorna, läspunkten är en oöverstiglig känsla.
AL: Och för att avsluta den mest personliga frågan, vad är Ricardo Alías drömmar uppfyllda och ännu inte uppfyllda?
RL: Det personliga och det enklaste J Publishing är drömmen som uppfylls och att leva från att skriva är drömmen som ska uppfyllas.
Tack, Ricardo AliaJag önskar att du fortsätter att samla framgångar i varje ny utmaning och att du fortsätter att koppla läsarna till de välkonstruerade tomterna som du är van vid.