En av de mest populära anekdoter av literati är den som spelade Miguel de Unamuno vid en av hans föreläsningar.
Det sägs att, vid nämnda konferens, vissa människor tog anteckningar och att Unamuno hade uppskattning att, vid det tillfället, hänvisa till Shakespeare läsa hans namn som det är skrivet för en spansktalande för det fall någon inte visste hur man skulle skriva det.
- "xaquespeare”–Sagt Unamuno-
Och någon från publiken korrigerade i ton pedantisk som om Unamuno inte visste det:
- "hon går ut"Läkare ...
Unamuno roade sig inte av pedanteriet, särskilt i den mån det antydde att han kanske inte kunde engelska.
Trots allt steg han inte av åsnan och sa "Xaquespeare" igen, och ljusa gnista han ingrep igen för att rätta till honom.
Sedan trött på personens brist på utbildning bestämde sig Unamuno för att visa att om han läste efternamnet på den stora engelska författaren som det låter på spanska, är det av en annan anledning än okunnighet och för alla att veta hade han ingen annan händelse än att vara upprörd vid avbrottet och fortsätta resten av föreläsningen i Engelska till hån av pedanten som hade berört näsan med Shexpir ...
Mer information - Litterära anekdoter, mellan fiktion och historia