Fotografi. Med tillstånd av Susana Rodríguez Lezaun.
Susana Rodriguez Lezaun är journalist och författare. Skaparen av trilogin av inspektör David Vázquez, underteckna också En kula med mitt namn, hans senaste roman. Dessutom är det sedan 2018 chef för Pamplona Negra-festivalen, otillåtet möte för älskare av genren.
I detta intervju, som jag tackar dig så mycket för vänligheten i din behandling och den tillbringade tiden, berättar lite om allt: favoritförfattare och böcker, projekt, vad som sticker ut från den aktuella publicerings- och sociala scenen och flera andra ämnen förväntan på att fira ny utgåva av Pamplona Negra i januari 2021.
INTERVJU MED SUSANA RODRÍGUEZ LEZAUN
- ACTUALIDAD LITERATURA: Kommer du ihåg den första boken du läste? Och den första historien du skrev?
SUSANA RODRIGUEZ LEZAUN: Jag har läst innan jag ens har anledning. Mina föräldrar gav mig bildböcker som jag älskade och min mors lillebror köpte fantastiska serier. Jag kommer ihåg det den första "vuxenboken" som jag läste var en min fars misstag.
Hon var på sjukhus för uttorkning och jag bad henne om något att läsa, men att komma ihåg vad hon redan hade läst, med hänvisning till barnböcker. Han gick ner till kiosken och såg en med titeln Spelaren. Det verkade som en lämplig titel och han satte upp den. Jag förstod inte mycket av historien han berättade Dovstoysky, men jag upptäckte ord som jag inte kände och som jag ville förstå. Från och med då förändrades mina avläsningar mycket, även om jag fortsatte med Hollisters, The Five och de klassiska sagorna på sjuttio- och åttiotalet.
När det gäller skrivande är det nästan detsamma. Han skrev berättelser, uppsatser och noveller nästan dagligen. Min omgivning var min inspiration, så jag antar att mina små bröder skulle spela i de flesta äventyren.
- AL: Vad var den första boken som slog dig och varför?
SRL: Jag minns som om det var igår hur mycket jag var imponerad av att läsa Östvind, västvind, av Pearl S. Buck. Upptäck de första detaljerna i den orientaliska kulturen, förstå att det jag trodde jag visste inte hade något att göra med verkligheten, upptäck vad kvinnor i alla kulturer är skyldiga att göra bara för att de är kvinnor ...
Jag tror att jag var ungefär elva när jag läste den boken, jag var fortfarande i skolan och det var fantastiskt. Jag föreslog det som klassläsning, men läraren tyckte inte att det var lämpligt. Jag förstod då det böcker de var inte bara underhållning och roliga utan också en fönster till världen.
En annan bok som hade stor inverkan på mig och fick mig att undra över många saker var Döda en nattergal, av Harper Lee.
- AL: En favoritförfattare eller en som särskilt har påverkat ditt arbete? Du kan välja mer än en och från alla tider.
SRL: Jag har alltid insett att mitt sätt att skriva har påverkats mer eller mindre direkt av författare som Pío Baroja eller Gabriel García Márquez. också Miguel Hernandez för hans delikatess när han pratar om känslor. Senare upptäckte jag brottromaner och mycket viktiga författare för mig, men jag tror att deras inflytande förblir mer i den litterära stilen än i sättet att skriva, i prosaen. Och under många år är det två av författarna som jag läser mest Rosa Montero och Almudena Grandes. Hans böcker, hans prosa, är en fest för mig.
- AL: Vilken karaktär i en bok skulle du ha velat träffa och skapa?
SRL: Att skapa en karaktär som kan gå in i historien och bli nästan en riktig person i den kollektiva fantasin är varje författares dröm. Men om jag skulle ha velat bli "mamma" till någon, är det en komisk tjej vars berättelser jag har slukat sedan jag var liten: Mafalda.
- AL: Någon mani när det gäller att skriva eller läsa?
LLC: Att skriva behövs tystnad och ensamhet. Anteckningsboken med historiens manus, min dator, korten med karaktärerna och lite annat. Jag kan inte skriva på en allmän plats, inte ens i ett bibliotek. I alla fall, när jag läser kan jag fördjupa mig i berättelsen och abstrakta mig själv full var som helst: ett tåg, ett trångt rum, en bänk i en park, ett flygplan, ett väntrum ... Skriftliga ord har makten att ta upp all min uppmärksamhet var jag än är.
- AL: Och din önskade plats och tid att göra det?
LLC: Jag ägnar mig inte enbart åt litteratur, Jag har någon annans jobb, så det är dags att skriva När jag kanoch platsen, hörnet som jag har i mitt hus, med mina saker, min dator, mina pennor och anteckningsböcker.
- AL: Dina favoritgenrer?
LLC: Brottsromanen utan tvekan, men jag är allätande när det gäller litteratur. jag älskar berättande, böckerna av resa, för att upptäcka vad som står i avlägsna länder i Afrika och Asien, för mig det stora okända; de diktning, böckerna av film och musik.
- AL: Vad läser du nu? Och skriva?
LLC: Jag läste väldigt snabbt, så säkert mellan det att jag skriver detta och du läser det kommer jag att ha läst minst en bok till. Nu är jag med Köttets korruption, av Ambrose Perry, den låga pseudonymen där han publicerar ett underbart äktenskap mellan brittiska författare. Jag gillar verkligen det. Nästa kommer att vara Foglig, av Saenz de la Maza-ring, och sedan väntar mig en rekommendation att de har gjort mig, Laura Cohens långa dröm, av mercedes de vega.
- AL: Hur tror du att publiceringsscenen är för så många författare som finns eller vill publicera?
SRL: Jag tror att det är som alltid: komplicerad. Äventyret är inte att skriva och publicera boken utan få det till läsarna. Distribution och marknadsföring kan vara ett problem, och det tynger många bra författare, som har otroliga böcker men inte når allmänheten.
- AL: Är krisögonblicket som vi upplever svårt för dig eller kommer du att kunna stanna kvar med något positivt personligen och för framtida romaner?
SRL: Ärligt talat, allt jag vill ha från denna pandemi är vad som händer och kunna glömma det. Det är fruktansvärt för många människor, också för mig. Det är väldigt sorgligt att se de tomma gatorna, folket undviker varandra, med ansikten täckta, av rädsla.
Jag har inte hittat något bra under dessa månader, och faktiskt Jag har knappt kunnat skriva några rader som jag senare raderade. Jag vill att denna kris ska passera, att blekna över tiden, att kunna prata om det tidigare och att vi alla ska återfå vår normala normalitet.
- AL: Vi kommer att fortsätta att njuta av Pamplona Negra, eller hur?
LLC: Jag hoppas det! Vi förbereder programmet övertygat om att vi kommer att kunna fira festivalen nästa januari, med de säkerhetsåtgärder som är nödvändiga vid den tiden, naturligtvis. Vi har några mycket intressanta gäster, stora namn och några överraskningar. Det kommer att bli en bra utgåva, eller åtminstone gör vi vårt bästa för att det ska hända, så vi håller fingrarna korsade för att inget förstör det.