Samtida latinamerikansk poesi (II)

Igår började vi den här dubbla artikeln, med den första delen «Samtida spansktalande amerikansk poesi« där vi pratade med dig om sådana berömda poeter som Gabriela Mistral, José Marti eller Pablo Neruda. I denna del ger vi dig ytterligare 3 inte mindre lysande än de tidigare. Är om César Vallejo, Vicente Huidobro y Octavio Paz.

Om du vill fortsätta njuta av den goda poesin som kommer från andra sidan dammen, stanna och läs den här artikeln. Vi lovar att du kommer att njuta.

César Vallejo

detta peruanska av avantgardepoesi född 1982 och dog 1938 stod ut för hans mycket viktiga poetiska verk. Hans arbete "The Black Heralds" Publicerad 1919 bevarar det ekon av modernismen men många av hans dikter, som är inriktade på lidande och ångest, börjar med att presentera en oregelbunden mätare och är skrivna i en mer informell ton än hittills.

När han skriver ser vi hur exilen, hans mors död, det tragiska och grova spanska inbördeskriget och orättvisa i allmänhet tar en stor del av hans framtida arbete. I detta korta fragment tillägnad honom vill vi erbjuda dig lite "The Black Heralds", där mänsklig smärta är det centrala motivet i verket:

Det finns slag i livet, så starka ... Jag vet inte!
Slag som Guds hat; som före dem,
baksmälla av allt lidit
det kommer att samla sig i själen ... Jag vet inte!

De är få; men de är ... de öppnar mörka diken
på det hårdaste ansiktet och den starkaste ryggen.
Kanske kommer det att vara barbarernas föl Attila;
eller de svarta förkunnare som döden skickar oss.

De är de djupa fallen av själens krister
av någon bedårande tro som ödet hädar.
De blodiga träffarna är knakarna
av lite bröd som brinner på ugnsluckan.

Och mannen ... Dålig ... stackars! Rulla dina ögon som
när en klapp ringer oss över axeln;
vänder galna ögon, och allt levde
det poolar, som en pool av skuld, i blicken.

Det finns slag i livet, så starka ... Jag vet inte!

Vicente Huidobro

detta Chilensk författare, också från latinamerikansk poesis avantgardetida, liksom César Vallejo, odlade han också romaner och teater utöver poesi.

Det var en av grundarna av "kreationism", arving till ultraism och publicerades 1914 med mottot 'Icke serviam', som förnekar att konsten ska imitera naturen och hävdar att den måste skapa nya verkligheter genom ordet.

Huidobro sammanfattar i denna dikt att vi nedan kommer att se hans vision av den kreativa processen och betraktar den som ett manifest för hans kreationistiska teori:

Poetisk konst

Låt versen vara som en nyckel
Det öppnar tusen dörrar.
Ett blad faller; något flyger förbi;
Hur mycket ögonen ser ut som skapade är,
Och lyssnarens själ förblir darrande.

Uppfinna nya världar och ta hand om ditt ord;
När adjektivet inte ger liv, dödar det.

Vi är i nervcykeln.
Muskeln hänger,
Som jag minns, på museer;
Men det är inte därför vi har mindre styrka:
Sann kraft
Det ligger i huvudet.

Varför sjunger du rosen, åh Poeter!
Låt det blomstra i dikten;

Bara för oss
Alla saker lever under solen.

Poeten är en liten Gud.

Octavio Paz

Octavio Paz, stor teoretiker av ordets oberoende med avseende på verkligheten: "Utanför teckenens värld, som är ordens värld, finns det ingen värld." I denna dikt av "Salamander" publicerad 1962, poeten Mexikansk höjer dem gränserna mellan det verkliga och det orealistiska:

Om det vita ljuset är riktigt
av den här lampan, riktigt
handen som skriver, är de verkliga
ögonen som tittar på vad som står skrivet?

Från ett ord till det andra
vad jag säger försvinner.
Jag vet att jag lever
mellan två parenteser.

Och hittills denna dubbla artikel i samtida latinamerikansk poesi. Om du gillade det och vill att vi ska se tillbaka igen då och då och återställa texter och namn på poeter och andra författare som erbjöd oss ​​så mycket vid den tiden (och fortsätta att erbjuda oss), måste du bara berätta för oss i vår kommentarer eller av sociala nätverk. Glad torsdagskväll!