CONACULTA (Nationella rådet för kultur och konst), genom generaldirektoratet för publikationer och Ekonomisk kulturfond, var glada att tillkännage publiceringen av boken "Orden och dagarna”. En antologi som sammanställer de bästa verken i poesi och uppsats av Octavio Paz, Nobelpriset för litteratur i Mexiko.
Målet är att genom denna publikation på 320 sidor kommer landets ungdomar mycket närmare författaren som förtjänade dem en Nobel. Bokens redaktör, Ricardo Cayuela Gally, sa om Paz, "Octavio Pazs arbete lever, det är en fristad att dra sig tillbaka från världens orimlighet och en kompass för att orientera sig och agera i den."
Boken är uppdelad i två delar, beroende på genre. Det första motsvarar författarens prosaverk, där de till största delen är alla de uppsatser han skrev, med början med Masks Mexicanas, en grundtext som ingår i ”El Laberinto de la Soledad”. Under hela denna första del sammanfördes författarens mest betydelsefulla verk, där tanken på de mest erkända prosa-poesiförfattarna, som Sor Juana Ines de la Cruz, eller Rafael Alberti, fungerar såväl som utvecklar sin tankegång runt plastkonst, med mycket fokus på Luis Buñuel som en exponent för surrealismen. Hanterar också ämnen som historia och politik.
Den andra delen av antologin innehåller poesiverk skrivna av Octavio. Detta avsnitt samlar skrifter publicerade i mer än tio böcker, gjorda mellan 1935 och 1996. Det innehåller texter från publikationer som Freedom on Speech, La Estación Violenta, Salamandra y Días Business, Ladera, och också, som en avslutning på antologin, en otrolig poesi skriven av Octavio Paz där han verkar säga adjö till livet, nio år före hans död, eftersom den dateras i maj 1989 och Paz dör i april 1998. Poesien heter Colophon, epitaph on a stone.
En publikation som jag verkligen applåderar, eftersom det är mycket viktigt att en författare som Octavio Paz känns igen i förhållande till sin ankomst med den yngre publiken. En nobel tror jag är anekdotisk om det inte finns någon på gatan som läser den för dig.
Jag bifogar nu en text av författaren, som jag tycker talar mer än vad någon kritik, kommentar eller återvändande kan göras.
VAD ÄR Poesi? av Octavio Paz
Poesi är kunskap, frälsning, makt, övergivande. Operationer som kan förändra världen, poetisk aktivitet är revolutionerande av naturen; andlig träning är en metod för inre befrielse. Poesi avslöjar denna värld; skapa en annan. De utvalda bröd; förbannad mat. Isolat; förenas. Inbjudan till resan; återvänd till hemlandet. Inspiration, andning, muskelträning. Bön till tomrummet, dialog med frånvaro: tristess, ångest och förtvivlan matar det. Bön, litani, epifani, närvaro. Exorcism, stavning, magi. Sublimering, kompensation, kondens av det omedvetna. Historiskt uttryck för raser, nationer, klasser. Det förnekar historia: inom den löses alla objektiva konflikter och människan blir äntligen medveten om att vara något mer än transitering. Upplevelse, känsla, känslor, intuition, riktat tänkande. Dotter till slumpen; frukt av beräkningen. Konsten att tala på ett överlägset sätt; primitivt språk. Lydnad mot reglerna; skapande av andra. Imitation av de gamla, kopia av den verkliga saken, kopia av en kopia av Idén. Galenskap, extas, logotyper. Tillbaka till barndomen, samlag, nostalgi för paradis, helvete, limbo. Lek, arbete, asketisk aktivitet. Bekännelse. Medfödd upplevelse. Vision, musik, symbol. Analogi: dikten är en snigel där världens musik rungar och meter och rim är ingenting annat än korrespondenser, ekon, av universell harmoni. Undervisning, moral, exempel, uppenbarelse, dans, dialog, monolog. Folkets röst, det valda språket, det ensamma ordet. Ren och oren, helig och förbannad, populär och minoritet, kollektiv och personlig, naken och klädd, talad, målad, skriven, den visar alla ansikten men det finns de som bekräftar att den inte har någon: dikten är en mask som döljer tomheten, vackert bevis på den överflödiga storheten i allt mänskligt arbete!
Ett utmärkt verk, jag tror att det uppmanar dig från första lästa sidan att fördjupa dig i hans värld utan en värld, att sätta realistisk och förnuftig anledning, att transponera den prosaen, men framför allt poesin, till vardagen, att förstå outhärdlig verklighet och skymt hur stor Paz var.