För att förstå en dikt måste du känna till de olika faktorerna som utgör den. Poesi är en konst och följer en rad regler som poeten kan väl och den gode läsaren av poesi skulle vilja veta mer.. Det är sant att under de senaste decennierna och åren har reglerna som denna litterära genre alltid följt blivit mer flexibla. Men dessa regler måste först förstås för att senare välja vilken typ av poesi du vill skapa, eller också njuta av att läsa.
Metriken i en dikt består av de element som vi någon gång studerar i skolan; och som vi än idag kommer att minnas med mer eller mindre framgång och djup. I den här artikeln samlar vi huvudreglerna i metriken för en dikt.
Första begrepp: vers, strof och dikt
Verserna är var och en av raderna som bildar den poetiska textkroppen och som är föremål för ett mått.
Strofen, säger Royal Spanish Academy som är "var och en av delarna sammansatta av samma antal verser och ordnade på samma sätt som vissa poetiska kompositioner.
Dikten är alltså den totala strukturen. Den kan ha en varierande längd beroende på antalet verser och vilken typ av vers som den är gjord av.
Metriken används för att kunna mäta en dikt, och dess verser och strofer mäts. Det hjälper till att strukturera den poetiska texten. Det är därför det är så viktigt att känna till måttet om det vi vill är att skriva poesi eller analysera det. Metriken har olika element som mäter verserna och stroferna: rimmet som en vers normalt har kan vara konsonant eller assonant, av större eller mindre konst beroende på antalet stavelser, för vilket det finns en form av mått.
assonant och konsonant rim
Konsonantrim är ett där de sista orden rimmar konsonant, dvs. matchar konsonant- och vokalljud. exempel:
[…] din kropp kommer att lämna, inte din vårdado;
De kommer att vara aska, men det är vettigt;
damm kommer de att bli, mer damm i kärlekado".
Assonansrim stämmer bara överens om vokaler. exempel:
Ingen inskription alguna,
där glömskan bor,
det kommer att finnas mitt tumba.
Verser av mindre konst och större konst
mindre konstverser
De verserna som har upp till åtta stavelser. Det spanska språket har på grund av sin kadens och rytm åtta stavelser som sin vers par excellence. De mindre konstverserna är indelade i:
- 2 stavelser: bisílabo.
- 3 stavelser: trestavelser.
- 4 stavelser: fyrstavelse.
- 5 stavelser: pentasílabo
- 6 stavelser hexasílabo.
- 7 stavelser: heptasílabo
- 8 stavelser: oktostavelse.
stora konstverser
Spå verser som är sammansatta av fler än åtta stavelser. I högre konst på spanska sticker den hendecasyllabiska versen ut (även på grund av italienskt inflytande) som vanligtvis kombineras med andra mindre konstverser i poetiska kompositioner. Verserna av stor konst är följande:
- 9 stavelser: eneasílabo.
- 10 stavelser: decastavelse.
- 11 stavelser: hendecastavelse.
- 12 stavelser: dodekastavelse.
- 13 stavelser: tridecasílabo.
- 14 stavelser: Alexandrian.
De skarpa och sluddriga orden
De vanliga orden är vanligast på spanska. I en poetisk text varken adderar eller subtraherar de det sista vanliga ordet i en vers. Exempel:
"De sista [11 stavelserna] kan sluta mina ögon." "Pos-tré-ra" är ett platt ord som inte lägger någon extra stavelse till dikten.
Däremot dikterna vars verser slutar på ett akut ord eller esdrújula ändrar antalet stavelser. Palabras agudas lägger till en stavelse och esdrújulas subtraherar en istället.
Exempel på skarpa ord: "Lurar män som anklagar [7+1 = 8] / kvinnor utan anledning [7+1 = 8]".
Exempel på esdrújula-ord: «Jag minns att det finns en värld och att det finns tårar [12-1=11]».
metriska licenser
sinalefa
Det händer att i en vers kan ett ord sluta med en vokal och nästa också. I detta fall bildas en signal, det vill säga den sista och den första vokalen förenas och bildar en enda stavelse. exempel: bladalwind (löv för vinden).
omljud
Diaresen är mycket tydlig eftersom författaren placerar den medvetet, dvs. gör att två vokaler som ska gå ihop separeras i två stavelser. Det är utskärningen av en diftong. På detta sätt, och som även sker med resten av licenserna, uppnår poeten den önskade metriken. Exempel: Tri-Ün-fo.
syneres
Det är motsatsen till diaeresen. Syneresis förenar två vokaler som i princip skulle behöva separeras eftersom de inte naturligt bildar en diftong. Exempel :seor/poeja.
Glipa
Hiatus antar motsatsen till sinalefa. Två vokaler som ska förenas (ordslutvokal och ordföljande vokal) gör det inte. Exempel: tänka + en.
Huvudtyper av strofer
I nästa artikeln hittar du huvudtyperna av strofer: kuplett, tercet, soleá, kvartett, redondilla, serventesio, quatrain, copla, seguidilla, cuaderna vía, limerick, kvintett, lyra, sextett, sextilla, bruten fotkuplett, åttonde real, tionde eller spinell, sonett, romantik, silva.
Analys av "Konstant kärlek, bortom döden"
Därefter kommer vi att analysera en dikt av Francisco de Quevedo. Det är en sonett, det här är en strofisk form uppdelad i två kvaträn och två trillingar, med konsonantrim. På så sätt kommer vi också att kunna visa hur man anger antalet stavelser i versen, rimmet och strofens struktur. Då kan du kolla versalerna som motsvarar hendecasylables, det vill säga arte mayor (om det fanns små bokstäver skulle vi stå inför mindre konstverser). Likaså ser man också hur ramsorna paras ihop och hur stroferna är organiserade. Till exempel har den här dikten följande metriska struktur: ABBA ABBA CDC DCD.
Må mina ögon sluta sist [A]
skugga som den vita dagen tar mig, [B]
och du kommer att kunna släppa lös denna min själ [B]
tid till hans ängsliga iver smicker; [A]
men inte på den andra sidan, på stranden, [A]
lämnar minnet där det brändes: [B]
simning känner min låga kallt vatten, [B]
och förlora respekten för sträng lag. [A]
Själ för vilken en fängelsegud har varit, [C]
ådror som humor till så mycket eld har gett, [D]
märg som härligt har bränts, [C]
din kropp kommer att lämna, inte din vård; [D]
de kommer att vara aska, men det kommer att vara vettigt; [C]
Damm kommer de att bli, mer damm i kärlek. [D]