Idag njuter vi av vår nuvarande litteratur och även de klassiker som kända författare lämnade oss innan vi lämnade, men hur kom litteraturen till våra dagar? Vet du något om den litterära traditionen? Om du någonsin har undrat hur denna hobby som har hakat många av oss har spridit sig genom århundradena, stanna och läs den här artikeln med oss. I den berättar vi dig litterär överföring till idag.
Den litterära traditionen
När vi pratar om litterär tradition talar vi om den uppsättning verk som skapats genom historien. Denna uppsättning verk utgör en bakgrund som författare, både nuvarande och gamla, använder som modell för dina skapelser.
La Spansk litterär tradition Den består av den uppsättning verk som har skrivits i Spanien genom åren, men den upprätthåller nära relationer med litteratur från andra länder som franska, italienska, engelska, etc. Till exempel: Pinocchio eller Gulliver tillhör inte spansk litteratur, men de är karaktärer som ingår i vår tradition.
Spansk litteratur bildas inom den västerländska litterära traditionen, som även andra europeiska och amerikanska litteraturer ingår i. Denna litterära tradition började bildas i Forntida Grekland För 28 århundraden sedan och ökades med bidrag från författare från Antika Rom och för biblisk tradition. Rom, Grekland och Bibeln bidrog med teman och stilar som århundraden senare tjänade och fortsätter att inspirera europeiska och amerikanska författare.
Litterär överföringsprocess
Processen som har möjliggjort överföring av litteratur genom åren det fungerar så här: en författare tar befintliga argument, teman och karaktärer och införlivar dem i sitt arbete genom en omvandlingsprocess; i sin tur blir detta nya verk en inspirationskälla för andra.
Ett exempel på denna process är historien om karaktären som planerar sin framtid men förlorar allt. Denna fabel har ett gammalt ursprung och kvarstår fortfarande idag. Därefter ska vi se hur den här historien har utvecklats över tid genom nya litterära texter:
pancha tantra
I ett gammalt verk av indisk litteratur, The pancha tantra, en historia samlas vars huvudperson är en fattig brahmin som drömmer om fördelarna som försäljningen av hans riskokare kommer att ge honom, men av misstag går potten sönder. Historien börjar så här:
På en viss plats bodde en brahmin vid namn Svabhakripana, som hade en kruka full av ris som hade fått honom som allmosa. Han hängde den här krukan från en spik på väggen, lade sin säng under och tillbringade natten och tittade på den utan att ta ögonen från henne och tänkte så här: -Denna kruka är helt full av rismjöl. Om en svältstid inträffar nu kan jag få hundra silver silver från honom. Med mynt kommer jag att köpa ett par getter. Eftersom dessa avlar var sjätte månad kommer jag att samla en hel besättning. Sedan med getterna ska jag köpa ...
Calila och Dimna
Historien kommer till väst genom en arabisk samling av berättelser med titeln Calila e Dimna. Den här gången är huvudpersonen en religiös och objektet är en burk med honung och smör:
«De säger att en religiös fick allmosor varje dag i en rik mans hus; De gav honom bröd, smör, honung och annat. Han åt brödet och resten lagrade han; Han lade honung och smör i en burk tills den var full. Han hade kannan vid sängens huvud. Det kom en tid då honung och smör blev dyrare, och prästen sa till sig själv en dag och satt på sängen: ».
Don Juan Manuel
På XNUMX-talet, Spädbarn Don Juan Manuel plockade upp ämnet i en berättelse med en ung kvinna som bär en burk honung:
"Räkna", sade Petronio, "det fanns en kvinna som hette Dona Truhana, fattigare än rik, som en dag åkte till marknaden med en kruka honung på huvudet." På vägen började han tänka att han skulle sälja den honungskrukan och att han skulle köpa ett äggparti med pengarna, från vilka höns kläckte, och att han senare med pengarna skulle sälja hönsen han skulle köpa får, och därmed köpte han med vinst tills hon var rikare än någon av sina grannar.
Berättelsen om «La lechera», av Félix María Samaniego
Fem århundraden efter Don Juan Manuels skrivning skriver Félix María Samaniego en ny version av berättelsen i vers:
Han bar i huvudet
en mjölkpiga tillbringaren till marknaden
med den svåra,
den enkla luften, det nöjet,
som säger till alla som märker det:
Jag är nöjd med min tur!
... den lyckliga mjölkvinnan marscherade ensam,
sa de till varandra så här:
«Denna mjölk såldes,
han kommer att ge mig så mycket pengar ... ».
Och så till i dag, tills vi har texter skrivna av Shakespeare, av Neruda, av Cervantes, av García Márquez, av Benedetti och av många andra, stora innan och stora för alltid ... Eftersom litteraturen aldrig dör, och det kommer alltid vara texter som gör att den kvarstår i tid, under många århundraden.