"Lätta romaner." Det litterära fenomenet som sveper över Japan.

"lätta romaner'Or'lätta romaner'(Lätt roman laito noberu, även kallad ラ ノ ベ  ranobe) är en typ av litteratur som är typisk för Japan, och fram till nyligen helt osynlig för västvärlden, men det öppnar ett gap på marknaden utanför gränserna för sitt ursprungsland. Termen "lätt roman" det är en Wasei-Eigo, det vill säga en pseudo-anglicism som bara används i Japan, och som inte känns igen eller används av språkets modersmål. Därför uppstår det största problemet att definiera vad som är lätta romanereftersom namnet i sig kan vara vilseledande, och även japanerna själva har problem med att komma överens om dess betydelse.

Även om man kanske tror att de kallas "lätta romaner" på grund av sin längd, är det inte så, eftersom de har vanligtvis 50.000 XNUMX ord i genomsnitt, vilket ungefär motsvarar en angelsaxisk roman. Å andra sidan har många en enkel ordförråd och grammatik för att nå den yngre publiken, men det är inte heller gemensamt för dem alla. Denna sista punkt är intressant, även om det har föreslagits att använda termen «ung vuxenFör att definiera dem är japanska förläggare ovilliga, eftersom de inte vill vara stängda för en enda demografi.

I slutändan måste du förstå det «lätt roman»Är inte en litterär klassificering (som "science fiction" eller "thrillern«), Utan snarare resultatet av en rörelse av marknadsföring främjas av de företag som monopoliserar marknaden (i stil med vad som händer med DC och Marvel inom den amerikanska seriensektorn). Även om det finns ett element som är gemensamt för alla ljusromaner som, även om det inte är definitivt, hjälper till att känna igen dem: deras mangastilomslag och illustrationer (Japansk serietidning).

Ursprunget till lätta romaner

”Det är som att det är hans naturliga sätt att vara, med det kalla uttrycket i ansiktet, som läser i hörnet av klassrummet. Koncentrerad på att bygga väggar runt henne.

Som om det vore naturligt för henne att vara där.

Som om det vore naturligt att inte vara här. "

Nisio Isin, "Bakemonogatari, Monsterhistoria. »

(Egen översättning)

Lättromans historia går tillbaka till tidskrifter massa Japanska mellan 10 och 50. Som sina amerikanska motsvarigheter, som den berömda Konstig berättelses (som du skrev för HP Lovecraft), var publikationer med fantasy, science fiction och detektivhistorier. Redan då var författarna till dessa tidskrifter öppna för västerländskt inflytande (de beundrade särskilt verk som t.ex. 20.000 ligor av undervattensresorav Jules Verne och Brotten i Rue Morgueav Edgar Allan Poe).

Från denna period datum ogonbatto (1930), av Takeo Nagamatsu (betraktad som en av de första superhjältarna i historien, redan före Batman och Superman) och detektivens äventyr Homura soroku (1937-1938), av Sano Soichi (tydligt påverkad av Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes). Och som föregångare till en sådan typiskt japansk genre fanns det berättelser om «magiska barn«Eller barn med krafter, som i fallet med Madojiden (1916) av Murajama Kaita.

Kulturen massa i Japan efter kriget

Efter slutet av andra världskriget 1945, och sammanfaller med födelsen av modern manga, tidskrifter massa of the Rising Sun Country började ha sin egen karaktär och kopplas till den nationella komiska marknaden. Vid 70 - talet hade de allra flesta av dessa tidskrifter övergett traditionella illustrationer till förmån för manga och anime estetik (Japansk animationsserie). Å andra sidan började förläggarna att publicera de berättelser som publiken gillade mest i romanformat.

Den första stora revolutionen, som lade grunden för allt som skulle komma efter, kom med den stora framgången för Den heroiska legenden om Arslan (1986 och framåt), saga om episka fantasy romaner av Yoshiki Tanaka, och särskilt med slayers (1989-2000), som parodierade ämnena för svärd och häxverk traditionell. Den senare anpassades till en animationsserie, som i Spanien var känd som Reena och Gaudioch sändes under 90-talet.

Ankomsten av det nya årtusendet

«—Jag heter Haruhi Suzumiya. Jag kommer från East High School.

Fram till denna punkt verkade det normalt. Att vända sig om för att titta på henne var för mycket besvär, så jag stirrade rakt framåt. Hans röst fortsatte med att säga:

"Jag har inget intresse för små människor." Om det finns några utomjordingar, tidsresenärer eller "espers" med paranormala krafter här, låt dem komma och träffa mig. Det är allt."

Det vände mig.

Nagaru Tanigawa, "Haruhi Suzumiyas melankoli."

Trots den goda försäljningen av vissa titlar var den lätta romanmarknaden fortfarande en mycket minoritet jämfört med andra former av underhållning. Men 2003 kom det stora slaget som förändrade hans panorama för alltid: publiceringen av den första volymen av Haruhi Suzumiyas melankoliav Nagaru Tanigawa, en berättelse om science fiction, mysterium och paranormala fenomen.

Den här författaren lyckades utan motstycke och öppnade dörrarna för senare författare att följa i hans fotspår och fick förläggare att se affärer i denna konstform. För 2007, den första volymen av Haruhi Suzumiya hade sålt mer än 4 miljoner exemplar, och totalt har de skrivits ut 16,5 miljoner exemplar av serien i 15 länder, 8 miljoner bara i Japan.

Ökad popularitet

Från ett slottsfönster såg ett par jadeögon de små figurerna av far och dotter som spelade vid ingången till skogen.

Den unga kvinnan, som stod vid fönstret, var långt ifrån svag eller flyktig. Hon hade lätt, mjukt blont hår och hade en klänning i arkaisk stil som lindades runt hennes smala kropp. [...] Det var någon som inte tycktes passa vinterlandskapet i det dystra Einsbern-slottet.

"Vad tittar du på, Sabre?"

När Irisviel ropade på henne bakifrån vände sig den unga kvinnan vid fönstret.

—Till Kiritsugu och din dotter, som leker i skogen. ”

Gen Urobuchi, "Ödet noll."

Efter Haruhi Suzumiya, Andra titlar framkom som förtjänade sin publik i sin egen rätt. Vi kan citera fallet med Öde noll (2006-2007), av Gen Urobuchi, a thrillern mörk fantasi psykologisk. Exakt, 2006 markerade uppkomsten av lätta romaner, som ökade sin försäljning år efter år och fick en hel generation unga japaner (och mer och mer från andra länder) att upptäcka nöjet att läsa.

Listan över verk och författare är så lång, i ett medium som har blivit så produktivt, att det är svårt att namnge dem alla. Det finns lätta romaner för alla smaker: komedi, drama, romantik, erotik, science fiction, fantasy, polis ... För att nämna några: Spice and Wolf (2006), av Isuna Hasekura; Toradora! (2006-2009), av Yuyuko Takemiya; Sword Art Online (2009 och framåt), av Reki Kawahara; Inget spel inget liv (2012), av Yuu Kamiya; Re: Zero (2012 och framåt), av Tappei Nagatsuki; konosuba (2012 och framåt), av Natsume Akatsuki; Yojo Senki (sedan 2013), av Carlo Zen; eller Goblin Slayer (sedan 2016) av Kumo Kagyu. Alla dessa sagor karaktäriseras, eftersom det genom deras långa varaktighet har varit möjligt att härleda ett stort antal volymer och genom att ha anpassats till olika animationsserier.

Värdiga ljusromaner

Särskilt omnämnande förtjänar romanförfattarens arbete Nisius Isin (skrivs ofta som nisiOisiN, för att betona att hans namn är en palindrom), betraktas av många kritiker som en av de stora renoverarna av mediet de senaste decennierna. Hans stil kännetecknas av att vara självreferens, blandar drama och komedi, upprepade gånger bryter den fjärde väggen, långa dialoger, komplex undertext och starkt kvinnliga huvudpersoner, starka personligheter och komplex psykologi.

"" Åh, jag förstår, "mumlade Senjougahara och lät besviken. Jag planerade att göra alla möjliga saker åt dig om jag fick chansen Så dåligt.

"Det låter som någon form av grotesk konspiration bakom min rygg ..."

-Så fräckt. Jag skulle bara & & i din / - efter * ^ där.

"Vad betyder dessa symboler?!

—Och jag ville göra dig detta y den där också.

"Vad ska den understrykningen föreslå?!"

Nisio Isin, "Bakemonogatari, Monsterhistoria. »

(Egen översättning)

Från denna produktiva författare kan vi lyfta fram verk som Zaregoto (2002-2005, mysterier, spänning och mordromaner), Katanagatari (2007-2008, en svärdsmans äventyr utan svärd) och framför allt hans största framgång: sagan Monogatari (Sedan 2006 betyder det bokstavligen "historia", en följd av berättelser som sammanflätar de mest prosaiska sätten med den vildaste fantasin.

En lovande framtid

Idag, om vi tittar på siffrorna, den lätta romanmarknaden är en blomstrande verksamhet. I Japan är det allmänt etablerat och sysselsätter många redaktörer, korrekturläsare, författare och illustratörer. De senare är i allmänhet de mest kända grafiska artisterna för portaler som Pixiv. Utanför sitt ursprungsland får de fler och fler läsare i den angelsaxiska världen, eftersom många av de populära verken översätts till engelska. Å andra sidan börjar de komma in på den spansktalande marknaden, om än blygsamt, med vad som Planeta med sin översättning av Re: Zero.

Jag hoppas att förlag snart inser det ljusromaner har en publik, trogen också, och que värdesätter faktumet att köpa mer än andra läsare i fysiskt format dina favorit fungerar.