Julio Alejandre. Intervju med författaren till The Islands of Poniente

Julius Alexandre, en Madrid-baserad historisk romanförfattare baserad i Extremadura, är författaren till Öarna Poniente, hans senaste roman. Har gett mig detta intervju där han berättar om henne och allt lite om hennes smak, favoritförfattare, hennes skrivvanor eller den aktuella publiceringsscenen. Du Jag uppskattar verkligen din tid och vänlighet.

Intervju med Julio Alejandre

• ACTUALIDAD LITERATURA: Kommer du ihåg den första boken du läste? Och den första berättelsen du skrev?

JULIO ALEJANDRE: A berättelse barn som kom i det första läskortet, hette det Stork och jag minns att det var väldigt sorgligt; sedan kom serier och senare ungdomsromaner. Jag tror att jag började bli läsare när jag insåg att jag hellre skulle läsa serierna än att bara titta på teckningarna.

La första historien Jag skulle skriva det som barn, högst åtta eller nio år, för under sommarsemestern min mamma organiserade mellan bröderna berättartävlingarJag antar att så vi kunde låta henne vila lite. Och där hoppade vi alla - vi var fem - för att göra historier. 

• AL: Vad var den första boken som slog dig och varför?

JA: Många av de böcker jag läste som tonåring, särskilt äventyr:Kapten Grants barnav Jules Verne, Den sista mohikanen, av Fenimore Cooper, etc., men kanske den som slog mig mest av allt var Den stora björnens kärlekav Serguisz Piasecki, som behandlar deras äventyr som smugglare vid den rysk-sovjetiska gränsen, i mellankrigstiden. Attraktionen i det vilda och galna livet, utan regler, utan imorgon, fick mig att bli smugglare. Den publicerades i Reno-samlingen och jag har fortfarande kopian. Den har de gula och lösa sidorna, men jag är glad att ha det till hands och då och då återgår jag till det.

• AL: Vem är din favoritförfattare? Du kan välja mer än en och från alla tider.

JA: Min favoritförfattare är Juan Rulfo. Han skrev bara en bok och en samling berättelser, men han behövde inte mer. I allmänhet gillar jag författarna till magisk realism, som i hög grad har påverkat mitt sätt att skriva och förstå litteratur, Mario Vargas Llosa, García Márquez, Mona Lisa belli. Från spanska bor jag hos Gonzalo Torrent Ballester och Ramón J. Sénder. Också Vazquez Montalban Jag tycker mycket om. Allt från XNUMX-talet. Från XIX, Becquer, redan mellan de två århundradena, Pío Baroja.

• AL: Vilken karaktär i en bok skulle du ha velat träffa och skapa?

JA: Jag skulle ha velat vet till så många karaktärer, fiktiva och historiska, att det är svårt att välja en av dem, men jag skulle naturligtvis gärna gnugga axlarna med den plågade konradianska karaktären från Lord Jim, Med Carlos Deza, den melankoliska huvudpersonen i Glädjen och skuggorna eller med äventyraren Shanti Andiaav Baroja.

Beträffande skapa, Jag älskar Hannibal att han lyckades skissera Gisbert haefs i sin homonyma roman.

• AL: Någon mani när det gäller att skriva eller läsa?

JA: Leo från nochei säng, och om jag någon gång inte gör det verkar det som om något saknas. jag tycker om att skriva med radion på och volymen mycket låg. En annan hobby: medan jag skriver en roman jag bara läste genre polis. Det hjälper mig att koppla ifrån mig.

• AL: Och din önskade plats och tid att göra det?

JA: Jag föredrar att skriva för morgon, det är då jag bättre koncentrerar mig, även om arbetet ger mig få möjligheter att göra det. Och platsen bredvid ett fönster som vetter mot utsidan, att titta upp och kunna överväga landskapet.

• AL: Vad hittar vi i din roman Öarna Poniente?

JA: Den troliga odyssey av a fartyg att förlust i Södra Stilla havet, i slutet av XNUMX-taletoch hördes aldrig ifrån igen.

Det faller inom den historiska genren, men det är faktiskt evigt drama i kampen för livet: ett hundra åttiotvå människor i alla led och kvaliteter, från sjömän till bosättare, adelsmän och vanligt folk, män, kvinnor och några barn, som kastas genom ogästvänliga hav och vilda länder på jakt efter ett bättre liv. De skulle träffa Salomonöarna, men de upptäckte Australien; De sökte ära, men de hittade helvetet; och istället för att bli känd, förvisade historien dem till glömska. Ett mikrokosmos av vänskap, hat, kärlek, lojalitet och svek, elände och storhet, i korthet är vi alla gjorda.

• AL: Andra genrer som du gillar förutom den historiska romanen?

JA: Jag har en god mun och jag läser nästan allt: poesi, historia, vetenskap och mycket berättelse, av vilken tidsålder, genre eller litterär ström som helst, roman eller novell, skriven på spanska eller översatta, etablerade författare eller indies. Men när jag försöker vara specifik kommer jag att säga att jag gillar magisk realism, The svart köni social roman, det av äventyri viktorianski science fiction, The spänning, en del av fantasygenren (jag slukade Ringenes herre på en vecka), ungdomar, utopier ... Hur som helst har jag inte heller specificerat mycket.

• AL: Vad läser du nu? Och skriva?

JA: Jag gillar det läsa flera böcker samtidigt. Nu är jag involverad i en bok av dokumentation historisk, Tredjedelar av havet, av Magdalena de Pazzis, ett urval av berättelser från Stevenson och en roman om honom mord på Olof Palme, I fritt fall, som i en drömav Leif G. Persson, väldigt intressant, förresten.

Och jag är skrivande una historisk roman på XNUMX-talet, som Las Islas de Poniente, men vars tema fokuserar på det långa kriget av Atlanten domän.

• AL: Hur tror du att publiceringsscenen är för så många författare som finns eller vill publicera?

JA: Författarna ökar och förlagen minskar. Det är den perfekta definitionen av ett svårt panorama. De talrik Ledare som fanns i Spanien för några decennier sedan är nu i händerna på stora grupper som tenderar att satsa på försäkring, förläggare medelstora och små är mättad av original, och stationär publicering Blir en mycket livskraftigt alternativ att publicera.

Personligen, litterära tävlingar har hjälpt mig mycket, av berättelse och roman. Om det inte hade varit för dem hade jag kanske aldrig publicerat det.

• AL: Är krisögonblicket svårt för dig eller kan du stanna kvar med något positivt?

JA: Där jag bor, i en liten stad i estremadura djupt tror jag att krisen klarar bättre: det är inte samma sak att begränsa sig till ett våning på åttio kvadratmeter än ett hus med uteplats, fruktträdgård eller korral. Hur som helst, jag har alltid gillat att se positiv sida av sakerhur svår de än är, och denna pandemi har gjort det möjligt för mig tillbringa mer tid med min familj och skriva som aldrig förr.