Fotografi: José Ángel Valente. Cervantes Institute.
Jose Angel Valente föddes i Orense 1929 och gick bort på en dag som idag 2000. Han studerade Romantisk filologi i Santiago de Compostela och Madrid och var professor i litteratur vid University of Oxford. Det var också essäist, översättare och advokat samt poet, med ett verk som fick flera utmärkelser som Adonais Award, Prince of Asturias Award for Letters, National Poetry Award eller Reina Sofía Award. Det här är en urval av dikter att upptäcka eller komma ihåg det.
José Ángel Valente - Dikter
När jag ser dig så här, min kropp, så fallen ...
När jag ser dig så här är min kropp så fallen
Genom alla mörkaste hörn
av själen, i dig ser jag på mig själv,
precis som i en spegel av oändliga bilder,
utan att gissa vem av dem
vi är mer du och jag än resten.
Dö.
Kanske är döende inte mer än detta
återgå försiktigt, kropp,
profilen på ditt ansikte i speglarna
mot den renaste sidan av skuggan.
Kärlek finns i det vi tenderar ...
Kärlek finns i det vi tenderar
(broar, ord).
Kärlek finns i allt vi hissar
(skrattar, flaggor).
Och i det vi slåss
(natt, tom)
för sann kärlek.
Kärlek är så snart vi står upp
(torn, löften).
Så snart vi samlas och sår
(barn, framtid).
Och i ruinerna av vad vi föll
(borttagande, lögn)
för sann kärlek.
Ängeln
Vid gryningen,
när dagens hårdhet fortfarande är konstig
Jag träffar dig igen på den exakta linjen
från vilken natten försvinner.
Jag känner igen din mörka transparens
ditt ansikte är inte synligt,
den vinge eller kant som jag har kämpat med.
Du har antingen kommit tillbaka eller dyker upp igen
vid den yttersta gränsen, sir
av det otydliga.
Separera inte
skuggan av det ljus som hon har skapat.
stuff
Förvandla ordet till materia
där det vi vill säga inte kan
tränga vidare
vad som skulle säga oss
om för henne, som en mage,
applicera försiktigt,
naken, vit mage,
delikat örat att höra
havet, det otydliga
rykten om havet, det bortom dig,
den namnlösa kärleken, ber dig alltid.
Begär var en stilla punkt ...
Kropparna stannade på kärlekens ensamma sida
som om de förnekade varandra utan att förneka önskan
och i den förnekelsen en knut starkare än dem själva
förenar dem på obestämd tid.
Vad visste ögonen och händerna,
hur smakade huden, hur behöll en kropp
av andens andedräkt, som födde
det långsamma rörliga ljuset
som den enda formen av önskan?
Synden
Synd föddes
som svart snö
och mystiska fjädrar som slocknade
grim slipning
av tillfället och platsen.
Droppad pressad
med en sorglig gasp
på väggen av ånger,
mellan grumliga smekningar
av homosexualitet eller förlåtelse.
Synd var den enda
livets objekt.
Ond beskyddare av häftiga händer
och våta tonåringar som umgås
på vinden i dött minne.
I många gånger ...
I många gånger
huvudet klart.
I många ljus
din varma midja.
I många gånger
ditt plötsliga svar.
Din kropp är långvarig nedsänkt
tills denna torra natt,
upp till denna skugga.
Den här bilden av dig
Du var vid min sida
och närmare mig än mina sinnen.
Du talade inifrån kärlek
beväpnad med sitt ljus.
Aldrig ord
av renare kärlek kommer att andas.
Var ditt huvud mjukt
lutar sig mot mig.
Ditt långa hår
och din glada midja.
Du talade från kärlekens centrum
beväpnad med sitt ljus,
på en grå eftermiddag vilken dag som helst.
Minnet av din röst och din kropp
min ungdom och mina ord vara
och den här bilden av dig överlever mig.
När kärleken
När kärlek är en gest av kärlek och den förblir
töm ett enda tecken.
När stocken är i hemmet,
men inte den levande lågan.
När det är riten mer än mannen.
När började vi
att upprepa ord som inte kan
trolla fram de förlorade.
När du och jag är ansikte mot ansikte
och en öde vidder skiljer oss.
När natten faller
När vi ger oss själva
desperat att hoppas
den enda kärleken
öppna dina läppar i dagens ljus.
Källor: A medio voz - Zenda Libros