Elena Alvarez. Foto: Twitter-profil.
Elena Alvarez hon skriver traditionella historiska romaner och definierar sig själv som passionerad för bra romaner. Började publicera 2016 när månen lyser, en romantisk, ungdoms- och vikingaroman. Och 2019 fortsatte han med Det molnet är format som ett får. Detta år har presenterat En elefant under det vita parasollet. Tack så mycket för den tid som ägnats åt detta intervju där han talar till oss och flera andra ämnen.
Elena Álvarez — Intervju
- ACTUALIDAD LITERATURA: Din senaste roman heter En elefant under det vita parasollet. Vad säger du oss om det och var kom idén ifrån?
ELENA ALVAREZ: En elefant under det vita parasollet är en historisk roman som utspelar sig i Indokina under andra världskrigethan. Huvudpersonen, Fred, är en ung överklasskvinna som tvingas lämna sitt hem i Luang Prabang, i norra Laos, för att åta sig en resa som kommer att ta henne inte bara att utforska nya landskap och platser, utan också att hitta sig själv.
Idén kom precis när jag läste en bok om det kalla kriget som nämnde "Laosaffären". Efter att ha gjort lite efterforskningar fick jag reda på att "materia" syftade på vapenstöd som gavs från Laos till Viet Minh under Vietnamkriget, för vilket Laos utsattes för många bombräder av CIA. I slutändan, handlingen av En elefant under det vita parasollet äger rum lite före allt detta: i 40 år, Laos var en del av det franska kolonialriket.
- AL: Kan du gå tillbaka till den första boken du läser? Och den första berättelsen du skrev?
ELENA ALVAREZ: När jag var liten hade jag en bok (väldigt upptrampad) om historien om Askungen att min mamma läste för mig varje dag: eftersom jag kunde det utantill, minns jag det Jag spelade "läs" och upprepade historien och följde bokstäverna med fingret, fastän han fortfarande inte förstod dem!
Jag skrev också några noveller som barn, men den första romanen som jag skrev kom när jag var doce år. Det var en mycket lång fantasyhistoria som bara några av mina vänner läste på sin tid, men det fick mig att inse att det jag verkligen ville var att bli författare.
- AL: En huvudförfattare? Du kan välja mer än en och från alla tider.
ELENA ALVAREZ: Det är väldigt svårt att välja, för varje månad upptäcker jag nya författare som jag älskar, men kanske på grund av hur det påverkade den typ av romaner jag strävar efter att skriva, skulle jag säga att Galdos han är min huvudskribent.
- AL: Vilken karaktär i en bok skulle du ha velat träffa och skapa?
ELENA ALVAREZ: Fröken Marple (för båda frågorna!)
- AL: Några speciella vanor eller vanor när det gäller att skriva eller läsa?
ELENA ALVAREZ: Läs jag kan göra det Var som helst, så jag har inte många hobbyer. Jag brukar bära e-bok i väskan och jag har nästan alltid en audiobook på händerna, som jag lyssnar på på väg till jobbet eller när jag idrottar. Naturligtvis, när jag är hemma försöker jag alltid läsa med bra ljus och en bekväm sittplats.
Att skriva Ja, jag har hobbyer: framför allt, jag behöver tystnad Tyvärr kan jag inte lägga så mycket tid på att skriva som jag skulle vilja, så jag måste maximera antalet timmar jag kan lägga på att skriva genom att eliminera distraktioner!
- AL: Och din önskade plats och tid att göra det?
ELENA ALVAREZ: Jag gillar att skriva för morgon, vilket är då mina tankar är fräschast och mina idéer flyter bättre. Det är inte alltid möjligt, så många dagar jag skriver efter att ha ätit eller dra nytta av helger att göra små "skrivmaraton". jag har en liten studie hemma som är perfekt för att skriva, speciellt på regniga dagar!
- AL: Finns det andra genrer som du gillar?
ELENA ALVAREZ: Praktiskt taget Jag läser allt Även om det är sant att det jag tycker mest om är historiska romaner, känner jag då och då för att fördjupa mig i en roman av mistery o una romantisk. När det gäller facklitteratur, Jag är fascinerad av böcker eller författares memoarer där de berättar om sin kreativa process.
- AL: Vad läser du nu? Och skriva?
ELENA ALVAREZ: Pachinko, av Min Jin Lee (det är en omläsning); Den nya kvinnan, av Carmen Laforet (på ljudbok) och Mannen i den röda mantelnav Julian Barnes.
Jag är dessutom jobbar på en ny roman, också historiska, men mer blickar mot thrillern än till den kostumbrismo som har präglat mina sista verk. Vi får se vad som är kvar. Det är sällan den första idén som når bokhandeln, och det är just det som gör det här yrket så vackert.
- AL: Hur tycker du att publiceringsscenen är?
ELENA ALVAREZ: Jag är medveten om Jag känner bara till en väldigt liten del av det stora odjuret alltså publiceringsvärld i Spanien, så det här blir en mycket ytlig analys. Men det som står klart är att utsikterna är svåra för alla. Tyvärr är det extremt svårt för en författare att kunna försörja sig på sin konst (de allra flesta av oss har "dag"jobb som är det som matar oss). Men det är inte så lätt för oberoende förlag och bokhandlare, för översättare eller korrekturläsare, för att ge några exempel.
Många böcker ges ut varje dag. Det är väldigt svårt att nå läsare just för att de har ett brett utbud att välja på och böcker, både i tryckt och digitalt format, inte är billiga. Som om det inte vore nog blir nyttjandetiden för nyheter kortare för varje dag. Böcker förstörs dagligen för att ge plats åt det som är nytt, som om några månader också kommer att förstöras.
Det är därför jag värdesätter så mycket den tid som läggs på att göra en bok vara den bästa versionen av dess författare kan producera. Det visar sig när en bok är noggrant redigerad, när man märker att man tar hem en liten bit av hjärtat på dem som har arbetat med den.
- AL: Är krisögonblicket som vi upplever svårt för dig eller kommer du att kunna behålla något positivt för framtida berättelser?
ELENA ALVAREZ: Av allt i livet kan du få positiva saker, eller åtminstone upplevelser som kan hjälpa dig i framtiden. Men jag skulle ljuga för dig om jag berättade att det vi har upplevt de senaste åren inte har påverkat mig. Men en av anledningarna till att jag gillar att läsa både historiska romaner och romaner skrivna av människor från andra kulturer är för att jag verkligen tycker om att lära mig se livet med andra ögon. Och det får mig att ställa den här frågan till mig själv: Har inte framtiden alltid varit osäker? Verkar vårt samhälle vara ett mer osäkert samhälle bara för att det är det vi lever i?