Heinrich Heine, den sista tyska romantiska poeten. 6 dikter

Heinrich Heine Han dog i Paris en dag som idag 1856 och var en av de mest framstående tyska poeterna och essayisterna i sin tid. Det finns de som anser det tillsammans med Goethe, den högsta representanten för den tyska texten. I dag, till hans minne, det finns ett urval av 6 av hans dikter.

Heinrich Heine

Han föddes i düsseldorf 1797. Han publicerade sin första bok 1822 med titeln dikter. När han avslutade sin juridiska examen bestämde han sig för att ägna sig åt skrivandet. I hans arbete är det stora påverka att filosofen Wilhem F. Hegel och han var också vän med Karl Marx. Från den mest filosofiska tiden är ett av hans mest kända verk, Sångbok.

Senare, 1827, gjorde han en resa till England och Italien och hamnade i Paris 1831. Det var där han skrev sina satiriska dikter, Tyskland, en vinterhistoria y Ballader 1851. Postumt, så tidigt som 1869, hans Senaste dikterna. Det här är min val av 6 av dem.

6 dikter

Den sårade riddaren

Den sårade riddaren
Många historier har jag hört;
ingen, som den här, grym:
en välfödd herre
han är kär allvarligt sårad,
och hans dam är otrogen mot honom.
För otrogen och förrädisk,
som lura älskar
bör förringa;
vilken ökänd svaghet
ditt eget smärtutseende.
Jag vill flytta ett klagomål
ropar så här på jousten:
«Jag älskar en vacker jungfru;
som finner fel i det,
kom ut och stäng mot mig ».
Kanske skulle alla hålla käften;
men inte hans obehag:
och äntligen skulle deras vapen ha
vad man ska skada, om de ville slåss,
hans eländiga hjärta.

Diana

Slå trumman utan rädsla,
Och kramar bartendern:
Här är hela vetenskapen;
Den här, från den bästa boken,
Det är den sanna innebörden.
Att ljudet från din trumma
Vakna upp till den sovande världen:
Han spelar med ardor diana.
Framåt, alltid upprätt!
Det är suverän vetenskap.
Hegels är djupet
Mer färdig känsla;
Jag lärde mig det och det är bevisat:
Jag är en pojke i världen,
Och en tappad trumma.

De älskade varandra med frenetisk passion

De älskade varandra med frenetisk passion;
hon var en hora; han en tjuv;
när han sammanfogade något missgärningar,
hon skulle lägga sig på sängen och skratta.

Jag tillbringade dagen i strejk och utan iver,
och natten i armarna av den galanta;
när polisen tog bort honom,
från balkongen tittade hon på honom och skrattade.

Han skickade honom från fängelset för att säga
att jag inte kunde leva utan hans kärlek;
åt sidan och den andra flyttade hon
nyfikna huvud och skrattar.

Klockan sex hängde de upp honom; när du låter
klockan sju tog de honom att begrava;
när det slog åtta samma dag,
hon blev full och skrattade.

Sueños

Jag drömde en gång om brinnande kärlekar
med vackra öglor, myrtor och reseda
söta läppar och bittra ord
sorgliga melodier av sorgliga sånger.
Spredt och inert för länge sedan är min dröm
spridda är redan den käraste i drömmen
det enda som finns kvar i mig är vad en dag
med oändlig iver jag hällde i ömma rim.
Är du kvar, föräldralös sång?
Försvinna ändå och leta efter drömmen att jag har tappat mycket
och om du hittar det säg hej för mig.
Jag skickar ett flyktigt slag mot den flyktiga skuggan.

Sätt på mitt bröst, flicka, lägg din hand

Sätt på mitt bröst, flicka, lägg din hand.
Känner du inte dyster rastlöshet inuti?
Är det i min själ jag bär en hantverkare
det spikar min kista.

Arbeta outtröttligt hela dagen;
och på natten arbetar han utan upphör;
att du snart är klar, lärare, min själ längtar,
och låt mig lugnt vila.

Ah, fru Fortuna! Nyttelöst
du visar dig själv föraktlig. Dina favoriter
Jag kommer att erövra med modig ande
som alla modiga kämpar.
I den utkämpade kampen kommer du att tämjas;
Jag har redan smidd det ok som du kommer att bli ok till;
men när du ser mina växter avväpnade,
Jag känner ett dödligt sår i mitt hjärta.
Det röda blodet strömmar ut i en lång flod
och den söta andan av vital andedräkt ...
och när den triumf som jag längtade efter redan är min,
ge upp min styrka och dö känner jag.