Du Fu. Fem dikter för att komma ihåg en klassiker av kinesisk poesi

Även känd som Din fu, den här poeten är en av stora klassiker av kinesisk litteratur. I själva verket anses det "Helig poet". I dag Jag räddar hans figur (eller jag upptäcker henne) genom att ta en titt på hennes figur och arbete, som jag har valt ut dessa 5 dikter.

Du Fu

Född år 712, visade snart enkel inlärning och talang. Han gillade också måleri, musik och ridning. I sin ungdom avsåg att bära en Bohemiskt liv, han var resande i hela Kina under den mest välmående tiden i Kina Tang-dynastin.

När han äntligen fick ett jobb som officiell, eftersom han i ett första försök misslyckades med att klara de kejserliga undersökningarna, a revolt det skulle blöda Kina i många år. Kejsaren utsåg honom till censur och Du Fu hade en förstört imperium.

Allt det återspeglas i flera dikter, liksom hans vänskap med andra stora poeter som Li Po, tillgivenhet för sin familj eller medkänsla för stadens fattigdom. Passerade senaste åren av hans liv i mycket osäkra förhållanden och ekonomiskt stöds av vänner. Och även om han inte lyckades bli erkänd i livet, hans prestige och berömmelse ökade efter hans död.

Mycket produktiv lämnade han ett arv från mer än 1.400 dikter. Några titlar på hans verk är Den sneda svalan o Kompendium och kommentar av dikterna från Tu Fu.

5 dikter

Uppstigning

Bland den våldsamma vinden,
under den höga himlen,
aporna ylar sin sorg.
Ovanför den vita sanden på holmen,
en fågel flyger, cirklar.
Ändlösa löv, blåst av vinden,
de faller visslande från träden,
och den enorma Yangtze kör tumult.
Långt ifrån mitt hem
Jag gråter den sorgliga hösten
och resorna verkar oändliga för mig.
Gubbe, ensam överväldigad av sjukdom,
Jag går upp till den här terrassen.
Svårigheterna, svårigheterna och ångest,
de har gjort mitt grå hår rikligt.
Och jag kan inte låta bli att lägga mitt glas åt sidan.

***

Källvatten

Den tredje månaden och persikan blommar
de flyter på flodens vågor.
Strömmen återställer sina gamla spår,
och vid gryningen översvämmer det gränserna för stranden.
Smaragdgrönt skimrar före grenens grind,
medan jag reparerar min rigg
Och jag släpper ett doftande bete
Jag knyter bamburören för att vattna trädgården.
Fåglarna som flyger är redan legioner
och i högljudd hubbub betvivlar de badrummet.

***

Vintergryning

Människor och djur i zodiaken
Återigen mot oss.
Grönt vinflaskor, röda hummerskal,
Alla tomma, de är staplade på bordet.
Hur glömmer jag en gammal bekant?
Och var och en sitter och lyssnar på sina egna tankar.
Utanför skrek vagnhjulen.
I takfoten vaknar fåglarna.
I en annan vintergryning snart
Jag måste möta mina fyrtio år.
De driver mig hårt, envisa stunder,
Böjd i skymningens långa skugga.
Livet vänder och går, berusad visk.

***

The Painted Goshawk

På det vita siden
vind och frost stiger:
beundransvärd målning av denna goshawk.
Redo att jaga en listig hare, den lyfter sina vingar,
och i profil ser hans ögon ut som en nödställda apas ögon.
Om silkegarnet lossnade
som knyter honom till den blanka pinnen
högst upp i fönstret
väntar på att visselpipan ska ta flyg;
om de lämnade honom redan
attackera vanliga fåglar,
fjädrar och blod skulle spridas över den stora ängen.

***

När jag tittade på vattnet från räcken lät jag mitt hjärta flyga

Långt från väggarna, på ett brett räcke,
utan en by som hindrar det,
blicken når långt, långt borta.
Flodens klara vatten rinner nästan över kanalen.
Våren slutar,
och de fridfulla träden är fulla av blommor.
Mellan ett fint regn,
minnowsna dyker upp,
och svalans sneda flykt
till den mjuka brisen.
I staden, hundra tusen hem,
här två eller tre familjer.