Porträtt av Dámaso Alonso. Av Hernán Cortés. Konserverad i RAE.
Dámaso Alonso gick bort en dag som idag i Madrid, staden där han också föddes, 30 år sedan. Poet, lärare, essayist, lingvist och litteraturkritiker, var han medlem presenterad av Generering av 27 och även direktör från Royal Spanish Academy. Fick den Cervantespriset 1978. Så att komma ihåg, det är de 5 sonetter vald från sitt arbete.
Damaso alonso
Även om hans barndom tillbringades i Asturien tog han examen från Lag och filosofi och bokstäver i Madrid. Han delade studier i Studentbostad och han var en del av den unika generationen konstnärer, författare och poeter som var generationen 27. Han undervisade i flera universitet utlänningar gillar Berlin, cambridge, oxford eller Stanford. Här var han professor vid universitetet i Valencia, Barcelona och Madrid.
Su arbetet är varierat och kombinerar titlar på litterär skapelse med andra om historia och kritik. Det var också James Joyce översättare. Han gick in i RAE 1945 och lyckades styra den från 1968 till 1982. Bland hans poetiska verk sticker följande ut: Rena dikter, Vinden och versen, Barn av vrede, Man och gud o Glädje över utsikten.
5 sonetter
Amor
Hård vår! Min ömhet går
spillde genom de djupaste ådrorna,
färsk hontanar och raseri avslöjad,
att det till utmattande förvåning skyndar.
Åh vad bråttom, vad kokar, åh bråttom
att hitta, på den stängda kullen,
den frysta grottans röda öm,
och dess sötaste botemedel, i galenskap!
Flyktigt monster, rädsla för mitt liv,
stråle utan ljus, åh du, min vår,
min hårda skadedjur, min starka ärkeängel!
Till vilket dystert djup inbjuder han mig,
vikta och astrala, ditt hår?
Kärlek. kärlek, början på döden!
***
Älskar vetenskap
Jag vet inte. Det når mig bara på våren
från dina ögon, de dystra nyheterna
av Gud; bara på dina läppar, smekningen
av en värld i skörd, av en himmelsk ladugård.
Är du kristallklart eller snödriva
jagare? Nej, jag vet inte ... Av denna glädje,
Jag känner bara till hans kosmiska girighet,
den sideriska rytmen som jag älskar dig med.
Jag vet inte om du är död eller om du är liv,
om jag rör rosa i dig, om jag rör stjärna,
Om jag kallar Gud eller dig när jag ringer till dig.
Junco i vattnet eller dövsårad sten,
Jag vet bara att eftermiddagen är bred och vacker,
Jag vet bara att jag är en man och att jag älskar dig.
***
Förestående förstörelse
Kommer jag att knäcka dig, hasselstav,
Jag bryter dig kanske Åh ömt liv,
blind passion i grön koka född,
du, ömtålig varelse som jag trycker på med min hand!
En flyktig gnista, bara ett ljus
crunch i söt kvävande massa,
och du kommer att lära dig, oh hjälplös gren,
hur mycket döden kunde på en sommar.
Inte mer; Jag lämnar dig ... Spela i vinden,
tills du förlorar, till den skarpa hösten,
din gröna frenesi, löv efter löv.
Ge mig också höst, Herre, vad jag känner
Jag vet inte hur djupt att knaka, vilken dum skräck.
Sluta, herregud, din röda bloss.
***
Mujeres
Åh vithet. Som satte in våra liv
av frenetiska avgrundsdjur
denna klarhet av sidoljus,
dessa snöar, rodnad sömnig?
Åh söta jagade djur.
Åh smidig beröring. Åh Zenith tecken.
Åh musik. Åh flammor. Åh kristaller.
Åh höga segel, kom ut från havet.
Ja, blyga glimmar, ren ortho,
som förde dig till den här hårda mans bröst,
till det här svarta bruset av hat och glömska?
Söta spöken, moln, fåfäng blommor ...
Åh ömma skuggor, vagt mänskliga,
sorgliga kvinnor, av luft eller av stön!
***
Bön för en flickas skönhet
Du gav henne den brinnande symmetrin
från läpparna, med glöd från ditt djup,
och i två enorma kanaler av svarthet,
oändlighetens klungor, dagens ljus;
de snöklumparna som kokade
genom att lösa linnets jämnhet,
och underverk av exakt arkitektur,
två kolumner som sjunger din harmoni.
Åh Herre, du gav henne den där sluttningen
som i ett sött blad spills,
hemlig älskling i den förgyllda röken.
Vad väntar din mäktiga hand på?
Dödlig skönhet hävdar evighet.
Ge honom den evighet du har förnekat honom!