Alicia Vallina | Foto: Facebook-profil
Alice Valline han visste vad han skrev om när han i april 2021 publicerade sin första roman med titeln Dotter till havet. Och det är att hon var teknisk chef för marinmuseet i San Fernando-Cádiz och har även skrivit många artiklar i nationella och internationella tidskrifter om museer, spansk historia, sjöhistoria, samtidskonst och kulturarv. Tack så mycket för din uppmärksamhet och tid. tillägnad den här intervjun, årets sista, där han berättar om den här romanen och många andra ämnen.
Alicia Vallina — Intervju
- ACTUALIDAD LITERATURA: Din roman, havets dotter, berättar historien om Ana María de Soto. Vem var hon och hur hittade du henne för att skriva om henne?
ALICE VALLINA: Dotter del mar är berättelsen om en riktig kvinna, en kvinna av kött och blod född i en liten stad i Andalusiens inland, Aguilar de la Frontera (Córdoba) som i 1793, varken mer eller mindre, bestämmer sig för att bryta med allt och efterlikna en man att ta värvning i den spanska flottan. Självklart var det det en unik kvinna på sin tid att han var tvungen att hävda sig i en värld av människor, i vilken varje falskt steg kunde kosta honom livet. En kvinna med enormt mod och hög grad av medvetslöshet, som jag tycker förtjänar att bli ihågkommen. Men låt oss inte glömma att det är en roman och att det finns delar som inte är verkliga, eller åtminstone som vi har kunnat verifiera.
Å andra sidan tror jag alltid på det det är de fantastiska berättelserna som till slut hittar oss. De presenteras för oss av en slump, även om vi alltid måste hålla ögonen vidöppna och tillräckligt med nyfikenhet för att göra dem till våra. Och det var så det blev med Dotter till havet. Jag hade utsetts till teknisk chef för San Fernando Naval Museum i Cádiz. Innan låg den i Escuela de Suboficiales (bredvid Pantheon of Illustrious Marines, som också nämndes i romanen).
Kvinnor i flottan
Jag blev särskilt förvånad över att det i hela museets diskurs fanns nej inget omnämnande eller hänvisning till kvinnor quepå ett eller annat sätt, skulle ha bidragit till att forma den spanska marinhistoria, eller närmare bestämt sjöfartsavdelningen i Cádiz, en referenspunkt för museet som han skulle leda. Det var därför jag föreslog, till en början, och enbart ur forskningssynpunkt (eftersom jag aldrig hade skrivit en roman och jag har skrivit många essäer om museologi och kulturellt och militärt arv), att göra känd berättelsen om en kvinna som hade haft en relevant roll i detta avseende.
det var så, konsultera dokumentation från tiden och tala med experter sjömän, Jag hittade en karaktär som Ana María de Soto y Alhama, vilket gjorde det möjligt för mig att skapa en spännande berättelse baserad på den information jag kunde få om hans liv.
- AL: Kan du gå tillbaka till den första boken du läser? Och den första berättelsen du skrev?
ALICIA VALLINA: Jag minns inte exakt, men det var möjligen en äventyrsbok. Jag minns med särskild förtjusning min barndoms läsningar av ångbåtssamling och äventyren De fem. Eller böckerna där du själv var huvudpersonen i ditt äventyr och fick fatta riskfyllda beslut genom att bläddra till en eller annan sida i boken beroende på vilka val du gjort.
Jag har alltid älskat berättelser, speciellt de om Oscar Wilde som sina kändisar Den glada prinsen, näktergalen och rosen eller jätten självisk. Las första berättelserna jag skrev de var just det, moraliserande berättelser där den mänskliga själen visades i exceptionella situationer. Jag har alltid varit intresserad av människor, deras passioner, känslor, hur han möter sitt varande i världen och hur han äger sina rädslor och sin frihet.
- AL: En huvudförfattare? Du kan välja mer än en och från alla tider.
ALICE VALLINA: Ana Maria Matute Det är en av mina litterära passioner sedan min ungdom. En kvinna med enorm kreativitet, känslomässig, med vacker och unik historia. Också den store Oscar Wilde, en genifånge av sin tid och den brist på förståelse med vilken samhället utplånar det annorlunda. Och, naturligtvis, de stora ryska litteraterna gillar gogol, Pushkin, Tolstoj o Dostojevskij. Jag brinner för att moralisera litteratur, av social fördömelse, satirisk och alltid tidlös, full av andlighet och frukt av de medfödda egenskaperna hos människor som sådana.
- AL: Vilken karaktär i en bok skulle du ha velat träffa och skapa?
ALICIA VALLINA: Många, tusentals, jag skulle inte ha tillräckligt med liv eller tid, inte heller tillräckligt med fantasi eller kapacitet för att skapa den universella litteraturens stora karaktärer som de är för mig. Alonso quijano, Räkna Dracula, Sherlock Holmes, Ringaren i Notre Dame, Alicia i Underlandet, den liten prins, Frankenstein eller såklart den magnifika William av Baskerville… Det senare fascinerar mig, jag skulle ha älskat att bli hans elev, en Adso de Melk, naiv och ivrig efter kunskap, uppenbarligen förbjuden för en vanlig kvinna på XNUMX-talet.
- AL: Några speciella vanor eller vanor när det gäller att skriva eller läsa?
ALICIA VALLINA: Sanningen är att jag behöver en total tystnad för båda aktiviteterna. Jag gillar att vara koncentrerad och lugn, fokuserad endast på uppgiften.
- AL: Och din önskade plats och tid att göra det?
ALICIA VALLINA: Det tystaste ögonblicket är alltid noche, men tyvärr den jag också trivs minst med, för när jag kommer är jag alltid tröttare av det dagliga arbetet. Min plats att skriva är oftast min officeFast jag brukar anteckna och skriva ner idéer var som helst och när som helst på dygnet, i en anteckningsbok som alltid följer med mig eller på min egen mobil, om det behövs.
- AL: Finns det andra genrer som du gillar?
ALICIA VALLINA: Jag gillar verkligen science fiction och romanen av äventyr. Även de stora Classic av universell litteratur som jag aldrig överger och som jag då och då alltid återvänder till.
- AL: Vad läser du nu? Och skriva?
ALICIA VALLINA: Jag läser min goda väns roman Mario Villen med titeln Ilion, en stor episk roman som anpassar Homers Iliaden till nuvarande tider, med ett oerhört briljant berättande. och det är jag redan skriver klart min nästa roman, även redigerad av Plaza & Janés.
Jag har precis anlänt från Ecuador för att avsluta den del av dokumentationen som rör landet som fortfarande var under behandling. Och den här sommaren har jag också tillbringat två veckor i Frankrike, på Loire, för att besöka de platser som besöks av huvudpersonerna i denna nya berättelse. Riktiga karaktärer och mycket okända för allmänheten, men med fantastiska berättelser, I detta fall utspelar sig på XNUMX-talet, och mer specifikt i det koloniala Spanien.
- AL: Hur tycker du att publiceringsscenen är?
ALICIA VALLINA: Det är ett panorama mycket varierande och komplexa. I fallet med historisk roman Tusentals titlar publiceras varje år och genren, lyckligtvis, har mycket god hälsa. Människor är intresserade av att känna till det förflutna för att möta nuet med lite kunskap och möta framtiden med användbara verktyg.
Men det är sant att det är svårt att ta sig fram på ett så konkurrenskraftigt område som litteratur. Så småningom uppnår vi det, tack vare media, sociala nätverk och människor som är hängivna att göra vårt arbete känt. Jag uppskattar det mycket, eftersom det är viktigt och det är en oerhört nödvändig uppgift.
- AL: Är krisögonblicket som vi upplever svårt för dig eller kommer du att kunna behålla något positivt på både den kulturella och sociala sfären?
ALICIA VALLINA: Den ögonblick av kris alltid, ur min synvinkel, måste användas som ckatalysatorer för att driva positiva förändringar och förbättringar. Kriser, om vi möter dem med intelligens, ett kritiskt sinne och ödmjukhet, kan gynna vår personliga utveckling, skapa länkar och samarbetsnätverk och främja lärandeaktiviteter. Det är vad de har tillfört mig, men alltid från jobbet, viljan att fortsätta göra en insats med gott humör och med en anda av förbättring och samarbete.