Omslagsbilder: med tillstånd av Sara Gutiérrez.
sara Gutiérrez Hon är ögonläkare, men hon skriver också från uppsatser till rapporter. Det driver också byrån Ingenio de Comunicación, tillsammans med Eva Orue. Nu har han presenterat en roman, den första, med titeln Sovjetunionens sista sommar. I denna intervju Han berättar om det och berättar om mycket mer. Jag tackar dig så mycket för den tid och vänlighet du har gett mig.
Sara Gutiérrez - Intervju
- ACTUALIDAD LITERATURA: Din senaste roman är Sovjetunionens sista sommar. Vad säger du oss i den?
SARA GUTIERREZ: Sist och först, fram till nu var allt jag hade skrivit en uppsats eller en stor rapport.
Sovjetunionens sista sommar är en berättelse baserad på resan jag gjorde genom sovjetiska länder, från Östersjön till Svarta havet, under den första veckan i juli 1991några månader efter Sovjetunionens upplösning.
Den som jag började som ytterligare en turistresa blev en extraordinär upplevelse värt att delas, främst tack vare två faktorer: den första, min reskamrat, en uzbekisk kollega som aldrig hade rest för att ha gjort det eller sett havet eller smakat frihet och som först inte ville att hon skulle följa med mig; och den andra, nattåg, de till vilka vi tvingades av mitt tillstånd av stipendium i Sovjetunionen (vilket hindrade mig från att flytta utan speciella tillstånd eller bo på hotell) och där vi sammanfaller med människor av alla slag som är villiga att prata om det gudomliga och det mänskliga.
Med tidens perspektiv, dagsturer av de städer vi besökerLeningrad, Tallin, Riga, Vilnius, Lvov, Kiev y Odesa, med början från Kharkiv): barrikaderna i Riga, den intensiva religiösa aktiviteten i Lvov, självständighetsdemonstrationen där vi var inblandade i Kiev, till exempel, var en katalog med signaler om det nuvarande transcendensen.
I berättelsen om resan finns det nödvändigtvis isär utskrifter av vardagen de senaste två åren av Sovjetunionen (jag hade kommit till landet i november 1989 för att specialisera mig i ögonläkemedel) och de första fem åren av självständigt liv i republikerna (jag bodde i Ryssland fram till juli 5).
Boken kompletteras med utmärkta illustrationer av Pedro Arjona, och några bilder och dokumentation av den kungliga resan, i en utsökt upplaga av Reino de Cordelia.
- AL: Kan du gå tillbaka till minnet av den första boken du läste? Och den första berättelsen du skrev?
SG: Jag tror att den första boken jag läste var Äventyr i dalen av Enid Blyton och senare alla äventyr som gänget hade och att ha.
Om jag drar från minnet, vad jag minns som första skrifterna är några kärleksdikt i tonåren.
- AL: Vad var den första boken som slog dig och varför?
SG: Den första första ... ingen aning. Jag minns att jag såg fram emot att det skulle träffa bokhandlarna Kärlek i tiden av kolera för den stora smak i min mun som hade lämnat mig Hundra år av ensamhet möjligen på grund av hur realistisk García Márquez magiska realism var för mig. Och däremellan minns jag att jag passionerat gav mig till Rayuela av Cortázar.
- AL: Den favoritförfattaren? De kan vara mer än en gång.
SG: Jag är ett stort fan av komiska, och jag försöker att inte missa något av Joe Sacco.
- AL: Vilken karaktär i en bok skulle du ha velat träffa och skapa?
SG: Jag skulle ha velat träffas Sherlock Holmesoch umgås med honom på min ögonläkares kollega Dr. Conan Doyles kontor. Jag antar att det skulle ha varit särskilt stimulerande för mig att skapa Frankenstein.
- AL: Några speciella vanor när man skriver eller läser?
SG: Jag skulle säga inget, men nu när jag tänker på det Jag läser eller skriver alltid liggande, eller åtminstone med benen uppsträckta högt, avslappnad.
- AL: Och din önskade plats och tid att göra det?
SG: La söndag morgon, i sängen. Att läsa på en solstol mot havet är också ett stort nöje.
- AL: Andra genrer som du gillar?
SG: Jag gillar särskilt komiska och testa.
- AL: Vad läser du nu? Och skriva?
SG: jag läser Ålens evangelium av Patrik Svensson (Asteroid Books, 2020). Jag tänker på redogörelse för en annan resa.
- AL: Hur tror du att publiceringsscenen kommer från din position i teamet som du utgör på Ingenio de Comunicación?
SG: Allmänt är svårt och farligt, men håller fast vid den del av den sektor som jag förhåller mig till, jag tycker att den är väldigt aktiv, växer och letar efter nya sätt att förstärka vikten av böcker som sådana, förvandla dem till objekt av önskan och mycket engagerade i bokhandlar.
- AL: Är krisögonblicket som vi lever svårt för dig eller kan du behålla något positivt för framtida romaner?
SG: Det ögonblick som vi lever är väldigt mycket hårtMen jag tvivlar inte på att om något kvarstår kommer det att vara minst dåligt på lång sikt.