Foto: María Latorre, Facebook-profil.
Maria Latorre skriver romantiska romaner och berättelser för vuxna och har redan fått några titlar publicerade som En familj på gång, Att röra vid himlen o Nöjen. Den sista heter barfota bland rötterna. Jag uppskattar verkligen din tid och ditt engagemang för detta intervju som jag lägger upp idag.
Mary Latorre. Intervju
- ACTUALIDAD LITERATURA: Din senast publicerade roman är Barfota bland rötter. Vad säger du oss om det och var kom idén ifrån?
MARÍA LATORRE: Det är historien om lola, en ung kvinna som alltid har bott i de andalusiska bergen och som efter sin mammas död åker och bor hos sin far i Katalonien. Från att bo i en stuga mitt i skogen blir hon den dotter till en borgerlig vinodlare och inför denna sammandrabbning kommer han att besluta sig för att inte förlora sitt väsen, oavsett vad som händer. När du stöter på Cesc Ribelles, en anställd hos sin far, kommer att börja tvivla på vad han verkligen försöker skydda och vad han saknar genom att hålla fast vid det förflutna.
Idén uppstod för snart tjugo år sedan, i en berättelse jag skrev för en tävling i min stad. I den kom två karaktärer ur vilka Jag ville förklara mer grejer. Det var de som senare skulle bli Lola och Cesc. De viskade sin historia till mig länge och jag insåg att det de berättade var i form av en roman. Jag kände mig inte redo att skriva den, så jag anmälde mig till Érika Gaels romantiska romankurs – det bästa jag kunde göra för mitt liv som författare – och det var där jag äntligen började forma den.
- AL: Kommer du ihåg någon av dina första läsningar? Och den första historien du skrev?
ML: Den första berättelsen som jag hade kallades mård och den handlade om en liten flicka som ville växa upp, lite baklänges från Peter Pan, jag minns det tydligt för jag kände mig som hon. År senare gav de mig alvernas prinsessa, av Sally Scott, och det var det ultimata bränslet för mitt skrivande jag.
mycket första berättelser som jag skrev som barn är utspridda på omslagspapper och sidor rivna ur min skolböcker. Den jag minns mest är historien om ett rådjur som var instängt i rötterna på ett träd. Än Jag behåller några av dem.
- AL: En huvudförfattare? Du kan välja mer än en och från alla tider.
ML: Två författare som i hög grad påverkade mig i tonåren var JDSalinger och Federico García Lorca. Men jag tror att hon inte skulle vara samma författare utan bland andra Flannery O'Connor, Jose Luis Sampedro, Pilar Pedraza, Miguel Delibes, Marisa Sicilia, Gianni Rodari, Érika Gael eller Jesús Carrasco.
- AL: Vilken karaktär i en bok skulle du ha velat träffa och skapa?
ML: Många! Men just nu är det första som kommer att tänka på Tyrion Lannister. När jag läste böckerna för flera år sedan fascinerades jag av deras kanter och deras mänsklighet, alltid mellan gott och ont, en född överlevare.
- AL: Någon speciell hobby eller vana när det kommer till att skriva eller läsa?
ML: När jag skriver behöver jag bakgrundsmusik, i samklang med historien jag har i handen. Jag har ingen speciell vana att läsa, jag brukar läsa när jag har ledig tid, det är därför jag på senaste tiden gör det mycket i mobilen.
- AL: Och din önskade plats och tid att göra det?
ML: Min favoritplats att skriva är utomhus, med en bärbar dator eller en anteckningsbok, och min tid är på morgonen. Jag har ingen favoritplats eller tid att läsa, jag tror att vilken plats och vilken tid som helst är idealiska för att göra det.
- AL: Finns det andra genrer som du gillar?
ML: Ja, jag tycker att det finns underbara historier i alla genrer. I allmänhet går jag inte efter romanens genre för att välja en läsning, jag brukar göra det genom synopsis eller efter rekommendationer från personer vars kriterier jag litar på.
- AL: Vad läser du nu? Och skriva?
ML: Jag läser Översättare, de Jose Gil Romero och Goretti Irisarri, och jag skriver en kort roman som skulle kunna klassificeras som sentimentala.
- AL: Hur tycker du att publiceringsscenen är?
ML: I kris. Råvarorna till böckerna i roll är genom taket, påtvingas kommersifieringen av litteraturen dess kvalitet, den piratkopiering omöjlig att innehålla, nya författare har få möjligheter, förläggare är för det mesta fortfarande förankrade i metoder som inte längre är meningsfulla och som bromsar tillväxten för deras författare, sociala nätverk kastar oss utanför centrum...
Men om det finns en kris finns det möjligheter till förändring, till evolution och förhoppningsvis utnyttjar vi dem för att förbättra allas villkor och till förmån för litteraturen. Vi författare och författare vill ha mer kontroll över våra karriärer och det förändrar redan många saker.
- AL: Är krisögonblicket svårt för dig eller kan du behålla något positivt för framtida berättelser?
ML: Jag sitter kvar med många positiva saker såklart. Med de människor jag har träffat på vägen och det goda och det inte så bra som de framför allt har gett mig. Av mänskliga relationer är där det till stor del kommer ifrån min inspiration.