José Calvo Poyato. Intervju med författaren till La travesía final

Jose Calvo Poyato har en lång karriär som författare av populära historiska verk och som författare, bland vars titlar finns Kungens besvärjelse, Conjuration i Madrid, The Black Bible, The Dragon Lady o Hypatias dröm, bland andra. Tack så mycket för den tid du spenderade på detta intervju där han berättar om sin senaste roman, Den sista resanoch om fler ämnen.

José Calvo Poyato - Intervju

• ACTUALIDAD LITERATURA: Du har precis släppt en ny roman på marknaden, Den sista resan. Vad säger du oss i den? 

Den sista resan är på ett sätt en fortsättning på den oändliga vägen, där det räknades första omgången världen av Juan Sebastián Elcano. Nu, den spanska sjömannen, född i Getaria, blir centrum för romanen där det berättas vad som hände med honomEfter att ha gått runt i världen för första gången, för att Elcano försvinner från historikhandböckerna och karaktären verkar tillräckligt viktig för att vi ska veta vad som hände honom. Lägg till detta att de följande åren efter första omgången var fulla av stora händelser i vår historia. 

• AL: Kan du gå tillbaka till minnet av den första boken du läste? Och den första berättelsen du skrev?

Den första boken jag läste var korstågens historia. Det var en av de böckerna från Editorial Bruguera där texten kombinerades med serietidningen. Serien lästes först. Ibland bara serietidningen. Vi var barn på sju eller åtta år. Jag tror att de gav det till mig när jag gjorde min första nattvarden, jag hade ännu inte fyllt sju.

Den första berättelsen som jag skrev och det blev en bok var en historisk studie om krisen under XNUMX-talet i min stad: XNUMX-talets kris i Villa de Cabra. Det vann ett pris och det var därför det publicerades. Det har gått några år sedan.

• AL: Vad var den första boken som slog dig och varför?

Jag kommer ihåg att de imponerade på mig som tonåring, böckerna av Martin VigilSom Livet möts. Även de av Maxence Van der Meersch, som Kroppar och själar! Som historiker minns jag att en sommar läste jag allt Nationella avsnitt av Galdós. Jag var imponerad. Jag tror att läsning bestämt påverkat que Jag slutade som historiker och Jag brände för den historiska romanen. Vid den tiden tänkte jag aldrig att jag en dag skulle vara den som skulle skriva dem. 

• AL: Vem är din favoritförfattare? Du kan välja mer än en och från alla tider.

Jag har redan hänvisat till vad Don Benito Pérez Galdós antog. jag brinner för quevedo och de stora författarna på XNUMX-talet som Honoré Balzac eller Victor Hugo. Bland nuvarande författare är mina favoriter Jose Luis Corral, sann mästare av den historiska romanen. Rättegångarna av Juan Eslava Galan och Don Antonio Domínguez Ortizs verk om Habsburgars Spanien och XNUMX-talet.

• AL: Vilken karaktär i en bok skulle du ha velat träffa och skapa?

Madame Bouvary. Det verkar för mig att han är en av de bäst ritade karaktärerna i litteraturen genom tiderna. Inte kvar Lazarus, huvudpersonen till Lazarillo de Tormesen Sancho Panza. Båda verkar bra för mina referenser och livshändelser. 

• AL: Några speciella vanor när man skriver eller läser?

Jag isolerar mig vanligtvis ganska bra, så att jag kan skriva på platser där det är andra som chattar. Det är därför jag ofta skriver i köket från mitt hus, familjesamlingscenter. När jag gör den slutliga korrigeringen av en text för att leverera den till pressen isolerar jag mig vanligtvis och läser utan avbrott. Ibland skriver jag —Skrivning är den sista fasen av skrivprocessen— under många veckor och det kan finnas obalanser, rytmförändringar, som måste korrigeras. Så jag föredrar att vara ensam och isolerad.  

• AL: Och din önskade plats och tid att göra det?

Som jag redan har påpekat kan jag göra det var som helst och nu Jag har inga favoritmoment. Det var tillfällen då han föredrog att skriva på natten. Men med tiden har jag kommit fram till det ska skrivas när man är bekväm, lös. Ibland insisterar man på att skriva —I betydelsen av att skriva - och idéer flyter inte. I dessa ögonblick är det bättre att lämna det. Det finns tillfällen när allt tvärtom kommer allt lätt och du måste dra nytta av det.

• AL: Andra genrer som du gillar?

Förutom historiska romaner läste jag mycket historisk uppsats; jag är trots allt historiker. Jag läste också svart romanbåda klassiska Dashiell-typ Hammett eller Vázquez Montalbán som en aktuell brottsroman. Många läsare hävdar att det i mina romaner alltid finns en svart plot som, utan att vara ordentligt historisk, är trolig och därför passar väl in i romanens historiska ram. 

• AL: Vad läser du nu? Och skriva?

jag är färdig Oändlighet i ett vassav Irene Vallejo. jag läser Ljusets vapen, av Sanchez AdalidOch Den glömda drottningenav José Luis Corral. Du väntar på en biografi om Carlos III. Jag letar efter information om lite kända aspekter av det spanska XNUMX-talet under andra halvan. 

• AL: Hur tror du att publiceringsscenen är för så många författare som finns eller vill publicera?

Kanske det är mer komplicerat de senaste åren. Krisen som började 2008 påverkade världen mycket av böcker. Mycket bra författare lämnades utan förlag. Det var väldigt svårt. Det finns för närvarande många författare som har en illusion av att publicera, men möjligheterna är begränsade. Det finns möjlighet till publicering på skrivbordet, men i så fall misslyckas distributionen, vilket är viktigt. Det är synd att många berättelser, mycket bra och väl berättade, inte ser ljuset eller ser det på ett mycket begränsat sätt.

• AL: Är krisögonblicket svårt för dig eller kommer du att kunna behålla något positivt för framtida romaner?

Den epidemikris som vi upplever är väldigt svårt. Inte bara för de avlidna och de sjuka som har svårt att återhämta sig. Också på grund av vad inneslutning, begränsningar, orörlighet eller mycket relativ rörlighet innebär. Det är något som vårt samhälle inte förväntade sig. Dessa epidemier drabbade andra delar av planeten, men de var inte ett problem i Europa.

För mig personligen har det varit uthärdligt. Jag bor i ett hus   —Allt en lyx under dessa omständigheter - y skrivyrket är väldigt ensamt, även om jag skriver ibland, mitt i en familjesammankomst. Jag tror att vi kan dra slutsatser av vad som händer så att vi är mer utsatta än vi trodde, att jagödmjukhet rekommenderas starkt eller det tålamod, i ett samhälle som domineras av hastighet och omedelbarhet, är det bekvämt att vi lär oss att kultivera det.